Lycka är ett gäng gula lappar
Ett paket kom med posten och nu kan jag andas ut. En mängd gula lappar med rätt prägling ger alltid en känsla av lugn.
Öronbrickorna är hopplöst dåliga nuförtiden. De ramlar av helt utan synbar anledning, till skillnad mot förr när ett tappat märke alltid bara sågs i sällskap med ett uppsliceat öra. De satt fast i alla väder såvida inte djuret råkade fastna någonstans eller på annat sätt krångla till det så märket verkligen slets av.
Nu faller de bara av rätt som det är och det enda positiva med det är att det är lätt att sätta i ett nytt i samma hål. Det negativa är att man inte alltid hinner med och att omärkta djur är ett tvärvillkorsbrott som kan ge ekonomiska konsekvenser. Även ofullständigt märkta djur, märke i bara ena örat, kan leda till smäll på småfingrarna. Detta trots att reglerna tack och lov blivit lite mer verklighetsanpassade det senaste året.
Självklart tycker jag att djur ska vara korrekt märkta. Det handlar ju om spårbarhet, djurskydd och smittspridning, och i förlängningen livsmedelssäkerhet, så det är superviktigt. Men jag vill inte få anmärkningar och sanktioner om ett djur tappar ett märke, eller i värsta fall båda två, bara för att de sitter så dåligt.
För att förebygga och ha ro i själen vill jag alltid ha extramärken i lager åt de djur som är kvar här år efter år. Alla kor till exempel, och avelstjurarna, ska ha ett reservmärke hängande. Till övriga beställer vi om (eller när) de tappar en lapp.
På sistone har jag haft ”måste beställa märken, måste beställa märken” i bakhuvudet en längre tid eftersom det snart är installning och flera kor har tappat en lapp under betessäsongen. Även några tjurar behöver nya örhängen så det var lika bra att göra en stor beställning.
Igår kom paketet och nu kan jag sova lugnt framöver. Bara att märka när det passar och ett bra förråd för kommande tapp.