Jag tappar bort saker hela tiden. Telefoner, bankkort, kläder, barn, ja allt liksom läggs bort eller smiter ifrån mig med jämna mellanrum. 

Förra veckan tappade jag bort Danne. Vi var på Heat och åt lunch och när jag hade tagit min mat var han borta. Puts väck bara. Fanns ingenstans. Just den sorters bottappning är väl bland de pinsammaste vi har? När man står där med sin matbricka och försöker se normal ut men inte för sitt liv kan urskilja var ens lunchsällskap tagit vägen? Det är liksom dubbelt genant. För dels känns det som att alla andra ser hur vilsen och oduglig man är och dels vet man att den man ska äta med troligen sitter väldigt nära och tittar på en. Kanske till och med gestikulerar ”här, hallå” och skrattar för sig själv när man ändå bara står där som en stressad kanin och flackar med blicken.

Nu är det mina julgardiner som är borta och jag har letat överallt. Hittade en IKEA-kasse med andra gardiner i kökssoffan och två duschdraperier som jag inte sett på länge, men just de här gardinerna måste jag ha lagt på något extra bra ställe. Tröttsamt när man för en gångs skull advenstpyntar i tid.

Med eller utan gardiner ska julstämningen skruvas upp idag för vi ska iväg och äta julbord. Strategin inför det är lite oklar än så länge, man vill ju vara hungrig men inte så hungrig att man blir arg. Det krävs alltså ett finkalibrerat matintag innan, eller så mycket att göra att man inte hinner tänka.

Gott ska det bli i alla fall och om jag ser bara till att memorera vilket bord vi sitter vid ska det nog bli en riktigt trevlig stund med goda vänner.