Att få spån i tröstpris när andra får dejta hejvilt låter kanske lite fattigt. Men sådant är livet ibland. Man får ta det som bjuds och en fin ströbädd är inte det sämsta. 

Några som är avundsjuka just nu är kvigorna i tälthallen. De vill väldigt gärna träffa de snygga tjurarna som går med korna i hagen bredvid. De kan inte förstå varför de som är så unga och pigga inte får vara med och bli betäckta. Och tur är väl det förstås, att de inget anar. Att anledningen är att de ska på slakt senare i år och därför inte ska bli dräktiga nu.

Men det känner de inte till och vilken lycka det måste vara. Att slippa veta och förstå så himla mycket hela tiden.

Som kompensation för uteblivet brunsthäng har jag fixat lite extra fint i tältet. Det är skrapat och snyggt utanför och rejält med spån inne på bädden. De ligger förvisso mest ute i gräset om det är någorlunda fint väder men på kvällarna är det skönt att vika in klövarna på nybäddat.

De två kalvarna som bor här fick en kraftfodergömma också, precis som kalvarna i kostallet. Jag är mycket nöjd, särskilt med att ha återbrukat en trasig grind. Bara att ställa uppochner och vipps fanns där ett hål där små kalvar men inga stora kvigor kan ta sig in.