Jag kände mig ungefär som den här katten idag när jag försökte umgås med min familj. Titta noga på hans ansiktsuttryck. Visst är det som om han vill säga något i stil med: ”Ok, jag lyssnar… Jag är ungefär noll procent intresserad… Och jag kommer att attackera er. Och bita er ashårt om ni jävlas med mig” ? Jag är möjligtvis lite disträ. Och jo, jag har ganska dåligt tålamod just nu. Och jag erkänner, jag är så totalt ointresserad av hjärndöda Youtubeklipp om ananaspennor som man bara kan bli.

Men jag försöker. Jag lagar mat och gör mitt bästa för att bedriva någon form av uppfostran här. Och jag har till och med hjälpt folk med läxor idag.

Om någon är tacksam!? Nej, inte direkt!

Maten passar inte alla och uppfostran verkar vara något komiskt. Och läxhjälpen… Som sagt, jag försöker faktiskt…Jag har till och med lärt dem några könsord på engelska men det var visst inte bra det heller.

Danne däremot, han är tydligen en jääääättebra förälder just nu till skillnad från mig! Kul för honom då! Skitkul!

Kan jag få ha er varannan vecka, familjen?