Att vara markägare innebär att man har massor med lagar och regler att följa. En av kontrollinstanserna för att jag lyder under lagen är länsstyrelsen i Örebro. Under 2016 gav de i strid med miljöbalken, enligt den dom jag vann i Mark- och miljödomstolen (MMD), tillstånd för våtmarksarbete i våtmarksområde genom tillståndsgivande för väghöjning.

Jag har nu vunnit, de ber inte om ursäkt, och de vägrar betala min förmögenhetsskada som de orsakat mig.

Uppenbart fel

Efter att MMD påtalat att det är uppenbart att personalen på Länsstyrelsen i Örebro antingen inte kan lagen, struntar i den eller använder den i eget syfte låter de återremittera frågan för fortsatt behandling av Länsstyrelsen i Örebro. Igår fick jag ett beslut i ärendet. I beslutet framgår att Länsstyrelsen i Örebro avslutar ärendet och om vägen ska höjas ska tillstånd sökas hos Mark- och miljödomstolen.

Det finns naturligtvis anledning till att glädjas. För de som orkar, är pålästa och gärna utbildad, har ekonomiska resurser, goda vänner, mycket energi kan man fortfarande påverka ”staten” och dess aktivister när de försöker blåsa sina uppdragsgivare, medborgarna.

Resultat av väghöjning

Hade jag inte stoppat den olagliga väghöjningen hade resultatet blivit att mina, och mina grannars, marker hade blivit mycket svårare att bruka eftersom vår- och höstflod hade varat under längre tid. Personalen på länsstyrelsen hade således skapat sig en våtmark medan jag stått där mer eller mindre obrukbar mark. Helt sjukt, och ingenstans i beslutet framgår det att roten till allt är länsstyrelsens felaktiga handläggning.

Fortsätta motarbeta tjuvstaten

I Sverige får man i normala fall inte ersättning för de kostnader som staten påför drabbade i förvaltningsdomstolar vilket Mark- och miljödomstolen är. Och hur systemet gynnar tjänstemännen förstår var och en. Fattiga och outbildade kan de köra över som de vill medan rika och pålästa eventuellt kan få rätt om de orkar. Mina ersättningskrav anser Länsstyrelsen i Örebro att det inte finns någon grund för eftersom de anser sig inte ha varit försumliga…

Nu tvingas jag således gå vidare till Justitiekanslern, JK, som har möjlighet att på frivillig väg reglera vissa skadeståndsanspråk som riktas mot staten. Det är enligt mig uppenbart att Länsstyrelsen i Örebro ska ersätta mig för mina kostnader. Detta står klart enligt förarbetena till undantagsreglerna i förvaltningslagens skadeståndslag eftersom tjänstemännens försummelse inneburit stor förmögenhetsskada för klagande, dvs mig. Återstår att se om vi har en rättsstat eller inte.