Så kom den då som en liten trevlig midsommarpresent – den årliga återbetalningen från EU:s krisreserv!

Det är inga stora pengar: 1,393 % av den del av 2018 års direktstöd som överstiger 2000 euro, för att vara exakt.

Pengar som går runt, runt, runt.

Ena året dras de av från direktstödet innan direktstödet betalas ut, för att två år senare komma som en ”återbetalning” (eller snarare en utbetalning eftersom det aldrig skedde vare sig någon ut- eller inbetalning från början).

Vad jag förstår har den här krisreserven funnits sedan år 2013, då den var en del av det årets jordbrukspolitiska reform, men den har aldrig någonsin tagits i anspråk.

Inte så att krisreserven inte skulle kunna ha använts – torksommaren 2018 är väl ett exempel – men så har det inte blivit. I år tycks dock faktiskt en och annan EU-parlamentsledamot ha väckt frågan i anslutning till covid-19.

Men har krisstöd behövts så har man istället tagit pengarna på andra håll i EU-budgeten eller nationellt i respektive medlemsstats egen budget.

Och så snurrar det på. Som i ett ekorrhjul.

Pengar in och pengar ut.

År efter år.

Samma belopp hela tiden.

En extra post i bokföringen, blir det i alla fall.

Vän av ordning kan ju möjligen fråga sig vad det kostar att administrera den här transaktionssnurran. Och om det nu ändå aldrig anses vara så mycket ”kris” att krisfonden kan tas i anspråk- vad ska man då ha den till?

Det finns säkert ett svar.

Men nu lägger vi sådana Dysterkvist-tankar åt sidan.

Och önskar varandra en Glad Midsommar!