Jag älskar falukorv!

Inte en korv vilken som helst – eller hur?

Jag är en varm anhängare av Sveriges medlemskap i EU. Jag tror att det i de flesta avseenden – ekonomiskt, politiskt, socialt, kulturellt – är något som gjort oss gott och berikat oss.

Men jag minns debatten och diskussionerna inför beslutet om det svenska EU-medlemskapet. Alla exempel – och skrönor – om hur EU skulle reglera allt ifrån julmust till ostkaka och surströmming och alltför böjda gurkor.

Så var det ju inte.

Men desto mer besviken blir man när man, 25 år senare, tar del av tramsiga EU-förslag, som får till effekt att namnskyddet för de få svenska produkter som faktiskt har skydd som ursprungsbeteckningar – till exempel ”falukorv” och ”hushållsost” – riskerar att förlora sitt skydd i en strävan att ”rationalisera” systemet med ursprungsbeteckningar.

Det här är så dumt och tondövt och respektlöst inför det som är själva styrkan i EU-samarbetet, d v s just ett samarbete i viktiga gemensamma frågor och det man inte kan fixa själva (inte minst jordbrukspolitiken). Och utan respekt för varje medlemsstats egenart om det som man bättre kan fixa själva, ibland kallat ”subsidiaritetsprincipen”.

Man tar sig för pannan.

Nu är det säkert så att det här med ursprungsbeteckningar måste regleras på EU-nivå, men då kräver det en respekt och en varsamhet för regionala och kulturella identiteter. Jag noterar att EU-parlamentarikern Fredrik Federley (c) redan reagerat. Det borde övriga svenska EU-parlamentariker också göra.

Det svenska EU-medlemskapet har med åren vunnit en allt större legitimitet bland medborgarna. Det är bra.

Och därför vore det korkat att underminera den legitimiteten med begränsande regleringar om falukorv och hushållsost.