Och så sitter man där ute i skogen.

2 km från riksvägen.

”Jobbar hemma” från gården.

Blir förbannad.

Visst, det halvdana mobila bredbandet har under några dagar fungerat efter både två och tre kostsamma påfyllningar av gigabytes, åtminstone för att klara av videomöten med jobbet.

Men så brakar det ihop.

Stänger av datorn. Sätter på datorn.

Stänger av routern. Sätter på routern.

Ctrl+Alt+Delete – inget händer.

Till sist kickar det igång igen. Fortsatt trögt och långsamt.

När jag är här på gården betalar jag en grundavgift och sedan den ena hundralappen efter den andra för att ”fylla på” mitt konto (bara att ladda ner en app förbrukar halva grundavgiften).

Det är förvisso inget problem för mig. Som utbo kan jag åka tillbaka till Stockholm och sköta mina ärenden från den lägenhet på Södermalm där jag drunknar i gigabytes – dessutom ingår det i den oförändrade månadsavgiften.

Men hur ska någon kunna driva företag på landet under dessa förutsättningar? Bara att köra bokföringsprogrammet drar ju hur mycket kapacitet som helst.

Någon fiberdragning är inte i sikte (sannolikt ekonomiskt oförsvarbart, inte ens om jag betalar typ 25.000 kr för att delbekosta dragningen). Har sålunda beställt någon sorts förstärkningspryl som ett av telekombolagen – för ca 8.000 kr (om jag samtidigt tecknar abonnemang i två år) – ska komma och montera upp på väggen för att fixa ett ”fast mobilt bredband” med någorlunda hygglig kapacitet.

Vi får se hur det funkar. Jag är skeptisk.

Ska vi ha det så? Känns det rättvist?

Det är inte lätt att bo på landet – när ”Hela Sverige ska leva”.

Jag inser problematiken – har inte svaren – fast det känns inte bra.

Men vad ska vi göra åt det här – någon? – landsbygdsminister Jennie Nilsson?