För några månader sedan kom den statliga skogsutredningen (SOU 2020:73) – ”Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen”.

Det blev en kort – men intensiv – debatt.

Och sedan förvånansvärt tyst.

Men nu har utredningen skickats ut på remiss. Och det är remissvaren som, tillsammans med utredningen, ska ligga till grund för var regeringen sedan föreslår och ytterst riksdagen beslutar.

Många äro kallade – få äro utvalda – kan man väl säga (som det står i Matteusevangeliet)

För det är många som fått utredningen på remiss; närmare bestämt 187 stycken (om jag räknat rätt), möjligen med tillägg för att Allmänningsskogarna i Västerbotten i ett extra beslut verkar ha fått komplettera listan.

Här finns allt från Arjeplogs kommun, Fäbodarnas Riksförbund, Fältbiologerna och Skogssällskapet till Holmen Skog, Naturskyddsföreningen, Sveriges Jordägareförbund och Riksantikvarieämbetet.

Det är alltså många som ska ha synpunkter på din och min skog.

Remissförfarandet ska inte underskattas.

Fast även om remisslistan är ett vackert uttryck för hela den svenska korporativa och representativa tanken med att alla, via sina företrädare, ska få komma till tals, så väger ju inte alla lika tungt.

I praktiken kommer det att pågå – det pågår redan – ett intensivt lobbyarbete vid sidan av, från såväl miljöorganisationer som skogsindustri och andra intressenter. Hur kommer vi som enskilda skogsägare – vi som liksom i praktiken står för såväl miljötänket som i alla fall en betydande del av råvaran – där till tals?

Vi skogsägare är tålmodiga.  Och jag ska inte överdramatisera, men det är nu som striden står om din och min skog – och om vem som ska bestämma över den.

Gör din röst hörd!