Jag läser i ATL om bonden som döms till 75.000 kronor i företagsböter för miljöbrott (+ 7.000 kronor i försvarskostnader) för att ha rensat bort 349 meter biotopskyddade stenmurar från fälten.

Jag har inte läst domen och jag ingen som helst insyn i målet och har därför ingen åsikt om vad som är rätt eller fel.

349 meter stenmur är ju rätt många meter stenmur.

75.000 kronor är å andra sidan en rätt saftig bötesbot.

Och i synnerhet som det verkar ha varit tvistigt om det alls funnits några stenmurar på den aktuella platsen.

Men oavsett hur det nu var, så väcker det ju frågan om vad vi ska göra med alla dessa stenmurar?

Jag har massvis.

Det fanns en tid då man fick en sorts EU-bidrag för att röja rent (ta bort sly) framför stenmurarna (”Bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer”, kallades det). Timpenningen var usel, så incitamentet för att gå och röja sly framför stenmurarna utmed gärderna av den anledningen var rätt dålig. Jag var rätt skeptisk redan då. Vilket inte hindrat mig från att – utan statsbidrag – därefter gå och röja rent ändå. Tycker det är fint med stenmurar!

Vill minnas att jag räknade ihop till flera tusen prydligt uppställda löpmeter stenmurar utmed gärdena på den ena fastigheten här i skogsbygderna.

För att då inte tala om de stenmurar – eller rester av stenmurar – som jag hittar inne i skogen i det som väl varit gamla beten och inägor och som nu är bevuxna av skog.

Det finns naturligtvis ett natur- och kulturhistoriskt värde i alla dessa gamla stenmurar. Vilket arbete det en gång måste ha varit att släpa ihop och bygga upp dem – allt i en förhoppning om att bryta ny odlingsmark! Det förtjänar all respekt!

Men detta till trots – måste vi spara på allt? Riskerar inte jorden och skogen annars att till sist bara bli ett stort muséum över en tid som var? Och som hindrar allt rationellt brukande?

Jag tror att vi som äger jord och skog har förstånd nog – och bör ges det förtroendet – att bevara det som är viktigt att bevara ändå.