Fram till i dag har jag gjort exakt 100 blogginlägg på min ”Utboblogg”.

Om jag går igenom dem inser jag att de är rätt gnälliga.

Jag klagar mest över staten, skogs- och jordbrukspolitiken och myndighetsföreskrifter.

Ibland försöker jag vara ironisk – inte säker på att det alltid går hem.

Och ibland kör jag egna berättelser och iakttagelser från gården.

Eller hur det är att sköta gården när man inte är på gården.

Men min tanke – när jag blev tillfrågad om att göra den här ”Utbobloggen” – var just att ge lite perspektiv på hur det är att vara jord- och skogsägare med att å ena sidan ha hela själen i gården – och å andra sidan ha jobb och boende utanför gården.

Och att å ena sidan lägga den tid man kan, men å andra sidan inte dagligen och bokstavligen stå förankrad med bägge stövlarna i jorden/planteringsskogen/kalvboxen.

Det vill säga att vara ”utbo”.

Går det här att förena? Vi är några stycken. Och ja, det tycker jag och det hoppas jag att jag kunnat förmedla. Men det kräver ansvar och engagemang.

Med detta sagt ska jag inte gnälla över någonting alls i detta mitt 101:a blogginlägg.

Prästkragarna blommar!

Önskar alla ATL-läsare en Fin och Solig och Glad Midsommar!