Mitt i all oro, vapenskrammel och krig, skenande dieselpriser och annat elände, så försvann nästan den positiva nyhet som kom i slutet av förra veckan.

Regeringen och miljöminster Annika Strandhäll lovade då – lite diskret i en intervju med SVT Jämtland – att artskyddsförordningen ska ändras så snart som möjligt, så att skyddet för vilda fåglar skiljs från skyddet för fridlysta djur.

Och det var då för väl. Här befarade man ju att det knappt skulle gå att gå ut och hugga sig en julgran utan risk för att begå en brottslig handling ifall någon bofink blev störd.

Jag vet inte om man ska tacka Skogsstyrelsen – eller ens om det var myndighetens avsikt – men på något sätt var det genom de provokativa nya föreskrifter som myndigheten tog fram som orimligheterna i tolkningen av artskyddsförordningen blev uppenbara. Den intensiva debatt som följde på det tvingade fram ett politiskt agerande.

Än är det hela förstås inte i mål och det återstår förstås att se vad den tilltänkta förändringen konkret innebär, men nu har vi det som ett löfte, det ska gå snabbt – och det är ett löfte som förpliktigar.