Redan titeln på den uppmärksammade programserien från ”SVT Vetenskap” var förstås provocerande och  kom – medvetet eller ej – bara att förstärka motsättningar och polarisera.

Och vi var många som häpnade, förargades och blev både ledsna och direkt förbannade över det som vi uppfattade som ensidigt och vinklat. Försiktigt uttryckt var vi många skogsägare och andra som jobbar med skog som hade svårt att känna igen oss.

Bildval i en programserie om svenska skogar som inte kom från svenska skogar, användandet av uttrycket ”plantageskog” (om än bara en gång) o s v.

Och många, väldigt många, var det som anmälde programserien. Myndigheter som Skogsstyrelsen och SLU framförde också kritik, om än att man inte anmälde.

Nu kom den statliga Granskningsnämnden i förra veckan med sitt beslut. Jag har läst dess 20-sidiga beslut.

SVT klandras på tre punkter för sakfel:

”Följande tre inslag blev dock missvisande och strider mot kravet på saklighet.
• Ett inslag med en graf om avverkningsbar skog i programmet som sändes
den 20 september 2021.
• Inslagen med en graf om naturskog som sändes i programmen den 20 och
27 september 2021.
• Inslagen om EU:s mål som sändes i programmen den 20 september och 4
oktober 2021.”

Lite småmesigt kan jag tycka. För ”opartisk” tycker Granskningsnämnden inte att programserien var.

Och visst; Som SVT själva anför så har man ”full frihet att välja vinkel och vilka som intervjuas i programmen”. Så måste det också vara, så länge man är tydlig med vilka intressen de företräder. Och visst, även andra fick komma till tals.

Men det var väl snarare tonaliteten i programserien – J’accuse…! – än faktafelen som var och är det kvarstående problemet. Det tål att fundera på.

Mest förvånande var dock att redaktören och ansvarige utgivaren valde att kommentera/kritisera Granskningsnämndens beslut. I press- och medieetiska sammanhang är det en hederskodex att man om man blir klandrad inte komma med en sista eftersläng utan att – även om man ogillar besluten – tiga still. Nu är Granskningsnämnden en statlig tillsynsmyndighet och inte ett etikorgan. Likafullt är dock detta anmärkningsvärt.