Skriver jag med anspelning på den förre moderatledaren Carl Bildts bok (1991) ”Hallänning, svensk, europé”.

Där var det ingen tvekan och då var Sverige ännu inte med i EU (eller ”EG” som det hette på den tiden).

Och för min del är det ingen tvekan i dag heller. Jag gillar den europeiska tanken. Sverige är en del av Europa. Det svenska EU-medlemskapet har gjort Sverige och oss alla gott. Jag är med.

Och det finns en tjusning i att föra (numera) 27 medlemsstater närmare varandra i gemensamma beslut och värderingar – den styrka som finns i att stå samman mot Putins krig i Ukraina är ett gott exempel.

Jag är nu 61 år och i mitt arbete har jag i decennier haft förmånen att få vara med om detta. Jag har nog åkt till Bryssel flera hundra gånger och träffat politiker, EU-tjänstemän och EU-parlamentariker.

EU-parlamentet i Bryssel.

Ändå kan man misströsta.

Det finns en gräns – ”röda streck” skulle man i dag säga på politikersvenska – för hur långt sammansmältningen kan drivas. Det finns mellan medlemsstaterna regionala, politiska, religiösa, ekonomiska, ideologiska, geografiska och kulturella skillnader och de måste – om än med en rätt hög gemensam miniminivå (mänskliga rättigheter) – respekteras om det ska bli något av med det gemensamma samarbetet.

Subsidiaritetsprincipen, brukar det kallas med ett fint ord.

I mitt arbete har jag i veckan läst – och kritiserat ett förslag om regler kring allmänna val till Europaparlamentet. Bland annat föreslås att public service-företag ska vara skyldiga att sända information om de partier och personer som kandiderar till parlamentet samt att det ska vara förbjudet att göra opinionsundersökningar 48 timmar innan EU-valet.

Det är ju så dumt så att klockorna stannar!

Samtidigt följer jag – som skogsägare och utbo – tröskandet i EU-parlamentet med huruvida svensk bioenergi (läs GROT!) ska anses vara ”förnybar”.

Nej, tycker EU-parlamentets majoritet och menar att grenar, trädtoppar och rötter successivt ska fasas ut och inte anses vara en förnybar energi.

Inga förnybara grejor, tycker EU-parlamentets majoritet.

Men hallå! Har man ingenting fattat?

Jag tycker att GROT-frågan så tydligt belyser just de skillnader som finns i kunskap, kultur, om växtlighet, geografi och förståelse mellan medlemsstaterna. Och som man måste respektera och därför inte försöka samordna i någon sorts ”one-size-fits-all”.

Nu är det här inte avgjort. Frågan dras vidare i förhandlingar med ministerrådet och EU-kommissionen. EU-parlamentarikern Emma Wiesner (c) har jobbat hårt och bra om detta och den svenska regering – vilken nu det blir – har ett stort ansvar för att under det kommande svenska ordförandeskapet ordna upp det här.

Så att vi alla som européer kan göra goda saker tillsammans.

Och så att jag – som utbo – kan känna mig såväl som Östgöte, svensk och europé.