Som uppvuxen i norra Östergötland på gränsen till Närke är det inte så mycket jag förknippar med södra Östergötland.

Och det är väl därför jag älskar Östergötland!

I hissen i ett hotell i Norrköping finns det en röst som säger ”Nu ä du i receptjonen, dö”

Bara det!

Och så Åtvidabergs FF och Kopparvallen! Wow!

Och några scoutläger.

Och så Boxholms-osten!

Som nu hamnat i domstol.

Det här sistnämnda är en rörig historia som är alltför lång för att återge, men som i grunden handlar om en god och fet och gräddig ost som tillverkades i det lilla samhället Boxholm i södra Östergötland.

Och som också är en ganska skamlös historia om stor mot liten entreprenör.

Där ägaren Arla lade ner mejeriet i Boxholm och flyttade produktionen av Boxholms-osten till Östersund. Det var säkert rationellt och klokt, men det finns ändå ett problem med att göra ost i Jämtland och att marknadsföra osten med ett varumärke från södra Östergötland.

I synnerhet som ett kreativt lokalt företag – ”Glada bonden” – envisades med att fortsätta tillverka ost på plats och kalla den ”Äkta Boxholms”.

Man kan väl säga att den lokala Boxholms-opinionen inte direkt stod på Arlas sida,

Kunde de inte ha fått göra det ändå?

Nej, då gick Arla till domstol och har nu i Patent- och Marknadsdomstolen lyckats trycka till ”Glada Bonden”, så att man lokalt inte får hålla på och marknadsföra ost under varumärken som ”Äkta Boxholms”.

Rättsligt sett är domen säkert helt korrekt.

Jag gillar Arla.

Men är det här ett bra sätt att bygga Arlas varumärke?

– Vi hoppas att vi kan lägga det här bakom oss nu säger Arlas chefsjurist.

Verkligen?

Där stor kör över liten. Utifrån sin marknadsposition.

Vem vill köpa Arlas ”Boxholms-ost” efter det här?

Kund-, ägar-, PR- och opinionsmässigt, är det här rätt kasst jobbat, Arla.

Hade det inte varit enklare att bara släppa på prestigen och ett varumärke som ni ändå redan klantat bort?