Ja, så var det den 23 december och här satt jag för några veckor sedan och gnällde över flera decimeter snö.

Så var det då – ett vinterlandskap.

Och nu är allt borta efter en vecka med regn och plusgrader.

Julafton tänkte jag mig inte riktigt så.

Ok, nu är det minusgrader igen och med rimfrosten kan man ju nästan låtsas att det snöat!

Men ändå – kan det liksom aldrig bara vara lagom?

Det är inte snön som faller – det är bara rimfrost (klicka och kolla in skön låt!)

Jag har de senaste åren gått och sagt att det inte är många stadsbor som orkar masa sig ut i skogen och hugga julgran. Det är blött eller snöigt och jobbig terräng att gå i och kan de få låna en yxa eller såg, o s v?

Så jag har betraktat den tiden som förbi. Kör ni på med era plastgranar. Skönt, på sätt och vis. Har jag ändå fått frågan, så har jag sagt att ”Javisst, hugg er en riktig julgran!”

Men nu har det hänt något. Plötsligt får jag flera frågor om man ”kan få hugga en julgran”?

Det här är nästan antropologiskt intressant. Har det med behovet av självförsörjning att göra (allt fler samlar ju på vattendunkar, konserver och vevradio-apparater m m, så varför då inte också hugga sig en julgran?)

Julgrans-boost!

Välkommen till Julgransskogen!

—

Nåväl, så här till jul är det bara kul att kunna bjuda på julgranar!

Men om vi samlar ihop allt som är och varit så här långt – och om än allt i vår värld och runt omkring kan tyckas vara eländigt – så börjar det nu åtminstone ändå bli ljusare!

Så det kan väl bara bli bättre om vi kämpar på!

Med detta sagt så önskar jag alla ATL-läsare en riktigt God Jul!