Jag har länge försökt att förstå mig på vad alla dessa EU-initiativ om artskydd, biologisk mångfald och ”naturrestaurering” egentligen betyder för oss som skogsägare.

Många varningsflagg har hissats upp om en ”död hand” över svenskt skogsbruk. Men vi jobbar på ändå som förut.

Jag som tycker att jag och min familj sköter och hänsynsfullt förvaltar, förädlar och utvecklar den jord och skog vi ärvt rätt bra. Det skulle vi dessutom göra alldeles oavsett föreskrifter från såväl EU som Läns- och Skogsstyrelser och Naturvårdsverk.

Och vi miljöcertifierar vår skog, vilket i praktiken bara innebär att vi tar samma ansvar som förut. Jag känner ändå att det är något som jag nog inte riktigt har förstått.

Men när jag sedan läser EU-parlamentarikern Emma Wiesners inlägg i olika sociala medier – så inser jag att problemet kanske inte stavas ”EU”.

Utan i alla fall delvis stavas ”Sverige” – och att syndabockarna kan finnas närmare än EU-institutionerna.

Sverige & skogspolitiken & EU?

Och det gäller det så kallade ”referensvärde” som vi från svensk sida rapporterar till EU-kommissionen och som ligger till grund för bedömningen av vilken ”bevarandestatus” vi enligt art- och habitatsdirektivet anses ha i Sverige har för djur- och natur. Och som i sin tur ska läggas till grund för EU:s förslag om naturrestaurering (NRL).

Hänger ni med?

Där det vart sjätte år ska lämnas in en rapport om läget – en s k ”referenspunkt” – och där jämför de flesta andra medlemsstater läget i dag med hur det såg ut 1995.

Dock inte från svensk sida. Där har vi angett ”förindustriell tid” som ”referenspunkt” (!)

Den ”industriella revolutionen” brukar i Sverige dateras till någon gång på 1870-talet. Och det är klart att resultatet blir annorlunda om man som referenspunkt till i dag tar en tid då min farfars far och alla andra på gården plöjde jorden med hjälp av oxar och högg i skogen med såg och yxa jämfört med hur vi bedrev jord- och skogsbruk 1995.

Effekterna för vilka krav det ställer på vårt jord- och skogsbruk i dag, strax 2023, blir då helknäppa.

Nu verkar det ändå pågå en politisk process. Jag hoppas den kan anpassa rapporteringen av det svenska ”referensvärdet” till verkligheten. Det är rätt avgörande.

Låt det bli ett politiskt nyårslöfte för år 2023.

(För övrigt såg jag i dag en ekorre pinna upp i en gran, några hjortar och fyra rådjur – samt mer än tydliga spår av bökande grisar på både åkern och i skogen. Två vargar och tre lodjur har dessutom setts i trakten. Kanske kan läggas med som bilaga till rapporteringen vid jämförelsen med ”förindustriell tid?)

Vi finns – men vill egentligen inte vara med på bild.

Hur som helst – jag önskar er alla ett Gott Nytt År!