Jag kanske är tjatig, men jag är så evinnerligt trött på alla dessa grisar som förstör och föröder såväl skog som jord här i skogsbygderna.

Jaktlaget har satt upp kamera och här var Nasse med tre kompisar häromkvällen i full gång med att slicka i sig salt som sipprar ner utmed björken där lådan med en saltklump sitter. Helt oblygt, faktiskt sådär bara 150 meter ute i skogen från gårdsplanen.

Nasse & kompisar har förstås inga problem med att samtidigt böka upp marken och rotsystemet runt björken så att den snart kommer att falla ihop av sig själv. Det är inte hela världen, men ändå.

Jaktlaget gör sitt bästa för att skjuta av!

Och jaktlagets tanke med saltlådan på björken och kameran var väl i första hand inte att dokumentera Nasse & Co utan snarare annat vilt, t ex den hjort som glatt traskar förbi på den andra bilden och som når upp till saltlådan.

Hej, här är jag – är jag snygg på bild?

Eller rådjuret, som nu när snön hade kommit och det frusit på med rejäla minusgrader med tjäle i marken, ändå försökte hitta något gott från saltklumpen.

Vad vet jag?

Hjort och rådjur välkomnar jag – Nasse & Co är inte välkomna.

Och därför är jag så förbannad på dem som tog in och sedan släppte ut grisarna ur hägnen en gång i tiden – och åsamkat ekonomiska skador utan motstycke! Och utan att ta ansvar.

Skäms och åter skäms!

Liksom riksdagen som i ett aningslöst beslut någon gång på 1980-talet belutade att vildsvinen var en del av ”den svenska faunan”.

Skäms och åter skäms igen – regering och riksdag kan då åtminstone ta ett ansvar.