Jodå, häromdagen var EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen på besök i Sverige, inbjuden av Sveriges och Finlands statsministrar.

För att prata skog och skogspolitik.

Det var ett viktigt besök (sedan hade hon förstås även andra möten). Men ändå.

Vi skogsägare vill ju gärna hävda att EU inte har – och inte ska – ha någon gemensam skogspolitik. Att det är skillnad mellan barrskogarna i Sverige och olivlundarna i Grekland (just det där har jag skrivit många gånger förut). Och att EU ska hålla fingrarna borta.

Riktigt så är det ju nu inte. Som framgick av Sara Johanssons kartläggning och översikt i ATL (18/7), så är det ju tvärtom så att inte mindre än sju (7) olika EU-lagstiftningsakter, direkt eller indirekt kan komma att påverka skogen för dig och mig som skogsägare.

Därför var det bra att de två statsministrarna bjöd in von der Leyen. Där man fick redogöra och förklara för hur det ser ut och det ansvar skogsindustrin och vi som skogsägare tar. Att förmedla kunskap och insikt om verkligheten är bra.

Binder koldioxid i långa livscykler.

Och åtminstone utåt sett verkar det ha varit ett möte som ingav respekt och fördes i god stämning (fast så heter det ju alltid på myndighets- och diplomatispråk, där det som beskrivs som ”konstruktiva samtal” i själva verket kan betyda att man egentligen är djupt oense). Men bara det att von der Leyen uttalar att Sverige och Finland är ”de obestridda expertera på skogspolitik inom EU”, får ju ändå ses som positivt.

Dagens Nyheter gav självfallet en helt annan bild av mötet och levererade en berättelse om ”Besvikelse i miljörörelsen”, illustrerad med en bild på Greta Thunberg och ”Fridays for Future” som i en demonstration, som av bilden att döma dock verkar ha samlat tre personer, där de tre protesterade mot att de inte fick vara med på mötet.

Så kan man också betrakta det hela.

Men, nåväl, jag tror att det var bra med det här mötet. Det är bra att förmedla kunskap.