Jag har skrivit om det här med vildsvinsplågan så många gånger att det kanske börjar bli tjatigt, men vi har nu haft (och har) en vinter där grisarnas framfart blir så påtaglig. De bökar sig ner i flera decimeter snö och lyckas på något sätt även ta sig ner genom tjälen och lämnar gropar till höger och vänster omkring sig så att det ser ut som schweizerost.

Dessutom är de ute i planteringarna och bökar upp granplantorna av bara farten.

I Danmark satte man, som ATL rapporterat om tidigare, resolut upp ett sju mil långt stängsel mot den tyska gränsen. Effekten blev att vildsvinen är i stort sett borta (2023 observerades ett (1) vildsvin på dansk mark).

I Sverige har vi hundratusentals grisar som löper amok ute i markerna.

Danskarna har förmånen/turen att inte ha någon landgräns mot Sverige.

Det har inte våra norska grannar. Landgränsen mellan Sverige och Norge är 162 mil. Det är många mil.

Och från Norge överväger man nu (ATL 5/2) om man ska börja stängsla gränsen mot Sverige. I första hand för att minska risken för spridning av afrikansk svinpest. Och inte alla de 162 milen (vid Treriksröset är nog förekomsten av vildsvin rätt begränsad), men framför allt i sydöstra Norge, typ vid gränsen mot Värmland, Dalsland och Bohuslän, tänker jag.

Jag tycker det här är pinsamt och skämmigt – inte att Norge överväger att börja stängsla, utan att de anser sig tvingade att göra det på grund av en slapp svensk vilt-/vildsvinspolitik.

Den imponerar inte. Tvärtom är det här ett rejält underbetyg!