Är i helgen utbo i huvudstaden och noterar i de bägge morgontidningarna ett väldigt engagemang och en väldigt tvärsäker kunskap om hur allting är, ser ut och ska och bör vara.

Särskilt om hur det är och bör vara utanför Stockholm och denna dag särskilt om kossorna.

”Stå upp för kornas rätt att få beta”, skriver ett stort antal representanter för allsköns djurskydds-, miljö- och konsumentorganisationer (samt Coop) på Svenska Dagbladets debattsida.

Och i Dagens Nyheter är det inte sämre; samma dag får vi där veta att ”Astrid Lindgren-lagen” kan rivas upp och att ”kornas grönbete står på spel”!

Ord och inga visor!

I tiden sammanfaller det med att många bönder i dagarna bjudit in allmänheten till ”kosläpp” för att inte bara visa upp glada och hoppande kossor utan också den höga kvalitet, omsorg, djurhälsa och djurvälfärd som svenska djurbönder har och tar.

Till skillnad från hur det ser ut i många andra europeiska länder. Det borde vara en konkurrensfördel.

Så vad handlar upprördheten om?

Är det ”Sveriges djurskyddslag” (som Dagens Nyheter kallar den) ? Eller regeringens ”djurskyddsförordning”?

Nej, det är ingen lag eller ens en förordning. Man får grotta ner sig i Jordbruksverkets föreskrifter för att hitta formuleringen om att nötkreatur ”för mjölkproduktion ska vara ute på bete under betessäsongen och ha tillgång till bete minst 6 timmar i sträck varje dygn”.

Och att regeringen i februari 2023 tillsatte en utredning om ”Stärkt konkurrenskraft för livsmedelsproducenter och ett starkt djurskydd”.

Där man bl a ska:

• ”analysera och föreslå åtgärder för att stärka konkurrensförutsättningarna för svenska livsmedelsproducenter med bibehållna högt ställda djurhållningskrav.” och
• ”kartlägga konsumenters vilja över tid att välja och betala för livsmedel med anledning av de svenska djurskyddskraven och djurhälsokraven”.

Fair enough! Ett ganska bra och tydligt uppdrag, kan man tycka.

Någon som är emot att höja djurskyddsnivån inom EU och att stärka svenska livsmedelsbönders konkurrenskraft? Och om att därmed få konsumenterna att betala?

Nej, förmodligen inte.

Men i den svenska debatten är det som att ingenting har hänt. Här förvndlas det mesta, oavsett  utveckling, lösdrift, teknikutveckling djurhållningskrav och kossornas välmående, till att upprätthålla en ”Bullerby-idyll”

För egen del har jag som barn vuxit upp i en skogs-/mellanbygd och en ”Astrid Lindgren-idyll” med glada kossor och komockor på betet 10 meter från badrumsfönstret.

Det var här som kossorna betade och bajsade!

I en tid som var, men som också är sedan länge förbi.

Det är snart 30 år sedan vi hade några kor som gick och betade här.

I dag är det hellre betesputs än betesko, kan man väl säga.

Och det måste vi förhålla oss till.

Den 30 juni kommer utredningen (senast).

Handlar väl lite om att vilja, men inte kunna – eller tvärtom.

Men också om hur man vill ha det och om vem som i så fall ska betala för hur man vill ha det.

Men Bullerby-tiden är förbi