Rubriken är en dikt av Bo Setterlind (1923-1991) som jag på förstubron till gården kom att tänka på.

Dikten handlar fint om en gammal odalman som gick och sjöng på åkerjorden med en frökorg i sin hand och strödde mellan orden för livets början och livets slut sin nya fröskörd ut.

Det är en sorgsam, men så vacker dikt.

(Sedan är det inget som dagens universitetsstudenter verkar veta något om – de kan ju knappt läsa en bok, sägs det.).

Så varför kom en utbo som jag att tänka på den?

Nja, det är lite långsökt, men ändå efter en 12 timmars kamp med en mus!

Jag har grymma problem med vildsvin, men inte med skadedjur i bostadshusen. (i källaren har jag några sådana här ultraljudsgrejer sittande i vägguttagen som håller dem borta).

Och så länge katten fanns var problemet mest att hon släpade in halvdöda möss i huset.

Nu på gården – utan katt. Och i morse öppnade jag ytterdörren för att bära ut några grejor till bilen. I samma ögonblick som jag öppnade dörren kände jag hur något for förbi mitt ben. Det blåste lite. Tänkte att det nog mest var ett löv.

Satte mig i ett digital-möte med jobbet i det stora rum jag brukar kalla ”Salen”.

Efter några minuter ser jag några meter bortom skärmen en mus pinna runt på golvet, efterhand hoppar den upp i fönstret, skuttar upp och ner i blomkrukorna.

Alltså inget löv utan en den mus som sprintade in i huset på morgonen. (Ganska välväxt, men nog ändå inte en råtta).

Lite jobbigt. Kan ju inte bryta mötet med stadsborna och säga att ”jag har en mus i rummet att ta hand om”.

Så jag lät den springa runt. När mötet var slut var den förstås borta.

Letade och letade. Plötsligt såg jag den stå mitt på golvet i det rum jag kallar ”Kontoret”.

Smällde genast igen dörren. Instängd! Ändå bra att veta var den var och inte var som helst i huset.

Åkte och köpte några ”musfällor” (aptera dem inte utan handskar om du inte själv vill fastna med fingrarna!). Placerade ut dem.

Gick efter några timmar och kollade läget. Musfällorna tomma.

Men vid ett element låg musen död.

Kanske fick den en värmechock.

Huset mus- (och ev råttfritt) igen!

Det var då jag tänkte på Bo Setterlinds dikt.

Och nu har jag slängt ut den på betet.

Det var rätt dumt av den att skutta in genom ytterdörren i morse.

Men utan jämförelser i övrigt så var döden nog inte som den tänkte sig så.