Härlig helg på gården. Lätt snö.

Minusgrader. Kall luft. En sen novembersol som inte värmde det minsta.

Andades – och njöt.

Följde med ena örat rapporteringen från FN:s klimatkonferens COP29 i Baku, Azerbadjan, med 50.000 (!) delegater. Och det bara några veckor efter en annan konferens, också den i FN:s regi, i Cali, Colombia med 14.000 delegater.

Inte så svårt att följa förresten. Stor massmedienärvaro. Inte en nyhetssändning utan direktrapporter.

Alla var arga på varandra under konferensen. Och efter att man till sist hade träffat ett avtal, så var alla ännu argare på varandra. Svart och vitt. Fattiga länder mot rika länder. Västvärlden mot tredje världen. F d fattiga länder som i just det här sammanhanget inte vill hamna i samma klass som de rika länderna och rika länder som kanske inte är så rika och därför inte vill betala för dem som inte längre är så fattiga. O s v.

Vet inte vad jag ska säga. Svårgripbara diskussioner. Men att det är viktigt att de gröna näringarnas roll i och betydelse för klimatdebatten kommer fram är uppenbart. Och därför viktigt (ATL 18/11) att Palle Borgström från LRF var där och förklarade om jordbrukets roll och det nordiska perspektivet.

Jaktlaget kom förbi på söndagen.

Fick hjortkött 😊!

Tittade ut över de (då) lätt snötäckta gärdena här i skogsbygderna.

Försökte relatera tystnaden och stillheten till de 50.000 arga delegaterna i Baku. Gick inget vidare.

Skönt att ha dubbdäcken på i alla fall.