Hej – och snart är det jul och här en liten (men lång) julsaga (fast den är på riktigt).

Paketet jag skulle få var ju inte ens en julklapp och den kanske inte har så mycket Utbo-perspektiv att göra med alls. Men så här inne i den fjärde adventsveckan kan man stanna till och tänka att det ändå någonstans handlar om att vi alla måste kunna begära att vissa grundläggande samhällsfunktioner ska finnas till.

Det som inte funkar i Stockholm lär väl inte heller funka på gården, tänker jag.

Läs om du orkar.

Bakgrund:

Det fanns en tid när Staten/Regeringskansliet skickade ut statliga utredningar, promemorior och skrivelser på remiss till berörda intressenter.

Det gjorde man med post.

Det här är en fin och viktig del av det svenska utredningsväsendet. Som alltjämt upprätthålls.

Men numera får man ett i stället ett mail om att vill man ha ett fysiskt exemplar av utredningen (och inte vill skriva ut 592 sidor/läsa 592 sidor på skärm) så kan man beställa fysiska exemplar. Och inget fel med det.

Problemet är bara att den av Regeringskansliet anlitade distributören heter PostNord.

Beställningen:

Jag vet inte hur många gånger jag varit med om detta haveri.

Senast beställde jag en departementspromemoria (dessutom på knappt 100 sidor), som vi på mitt jobb getts tillfälle att ha synpunkter på.

Har ännu inte fått den.

Följer jag bilden jag fått enligt PostNords ”spårning” – i ”appen” förstås och med ”Paketets resa” som de lite klämmigt kallar det – så är det att:

Resan för denna lilla hophäftade promemoria i ett paket började geografiskt av någon anledning kl 09.41 i Borås på Luciadagen den 13/12.

Den fortsatte till Härryda Paketterminal utanför Göteborg (alltså typ Landvetter) på samma Luciadag (13/12) kl. 16.27.

Lördag morgon (14/12) kl 00.43 verkar den ha nått Segeltorp Paketterminal utanför Stockholm.

Sedan blev väl paketet liggande där över helgen.*Men i morse, måndag (16/12) kl 07.09 möttes jag av att glatt besked från Segeltorp om att ”Försändelsen har nått distributionsterminal”.

Och en dryg timme senare, kl 08.13 var försändelsen ”Lastad på bil, utkörning påbörjad!

—

Det var ju inte utan att man satt där på jobbet och väntade på leveransen.

Vi var t o m 6 (sex) personer som från kl 08.45 var där på leveransadressen (Sveavägen 33 i Stockholm). Och PostNord hade ju mitt mobilnummer.

Men, ack nej, blott en chimär.

Som så många gånger förr (jag vet snart inte hur många), så kom:

1. Ett meddelande från PostNord om att ”Vi har försökt att leverera ditt paket från Regeringskansliet den 2024-12-16 kl 09.13, men lyckades ej då du ej var anträffbar.”

Men så var det ju inte! Fuskare!!!

Jag och alla andra var där. Vad det handlar om är att PostNord-föraren inte orkar masa sig ur bilen och gå uppför några trappor.

Nåväl, nu kördes tydligen paketet tillbaka till Segeltorps Paketterminal för att det sedan kommer att skickas åter till det som PostNord kallar ett ”Serviceställe” (några kvarter bort, ett hål i väggen, snett emot NK – och där personalen på ”Servicestället”, om man frågar om rimligheten i det hela, är instruerade att säga ”Fråga inte oss – Kontakta Kundservice!”

—-

Så ok, jag får väl gå och hämta mitt lilla paket på ”Servicestället”.

Och jag kan väl stå ut med det.

—

Men en bra leverantör?

Det är liksom bara hela hanteringen.

Har Regeringskansliet handlat upp den här tjänsten från PostNord?

Och vad kostar den här lilla paketresan – ekonomiskt och miljömässigt?

Att jag inte är nöjd med låtsasföretaget PostNord har väl framgått – men hur nöjt kan Regeringskansliet vara med en av PostNord ombesörjd leverans av en liten departementspromemoria som:

1. Börjar i Borås
2. Åker vidare till Härryda/Landvetter
3. Åker vidare till Segeltorp/Stockholm
4. Skickas iväg för att delas ut, men delas inte ut trots att mottagaren var på plats och nåbar.
5. Åker tillbaka till Segeltorp
6. Skickas till ett ”Serviceställe” hos PostNord.
7. Där beställaren till sist får knata iväg för att hämta paketet…

Det skickas ut hundratals utredningar varje år till hundratals remissinstanser.

Jag har i decennier sagt att regeringen måste ta företrädarna för sitt (låtsas-)/postaktiebolag (PostNord) i örat och tala om vem som bestämmer.

Vad kostar det här?

Kanske läge att se över hur PostNord levererar?