Ja, det är klart man hugger sig en julgran – har just gjort det. Fick leta länge efter ”den perfekta julgranen”.

Men att hugga sig en julgran förutsätter förstås att man gör det på egen mark – eller har fått lov att hugga den.

The Search for The Christmas Tree

Det görs nu i en undersökning gällande att 1/3 av alla julgranar är olovligt huggna.

Jag är lite skeptisk till den siffran.

Det fanns en tid då jag tog en tur på grusvägarna runt fastigheten dagarna innan jul för att jaga julgranstjuvar. Någon gång fick jag napp – som de som med julgranen på taket påstod att de ”bara var på genomresa”.

När jag var liten kom det annars folk ibland och frågade om de fick hugga en gran. Min far brukade säga ja och samtidigt ge dem ett inbetalningskort till Röda Korset.

Den tiden är förbi. Och det var, med några undantag, länge sedan någon frågade om de fick hugga en gran.

Men jag tror, undersökningen till trots, inte att det handlar om ett ökat antal julgranstjuvar.

Mitt intryck är snarare att stadsborna – om än många alltjämt med rötterna på landsbygden – tycker det är jobbigt. Det är blött och kallt och det är lite läskigt och det finns vilda djur i naturen och man måste ha rejäla stövlar och en såg eller yxa och man får leta länge för att hitta ”den perfekta julgranen”.

Det betyder inte att det är ok – tvärtom! Vare sig det handlar om att 1/3 eller 1/5 eller 1/10 av julgranarna huggs olovligen så är det en stöld.

Vi har en långtgående allemansrätt som ger en frihet att vistas i naturen och på andras marker, men som också har begränsningar och förutsätter respekt.

Till allemansrätten hör inte att hugga sig en gran.

Men den som bara frågar först får för min del gärna hugga en.