Ibland är all vår vardag – vad vi än håller på med och var vi än bor – så djävulskt oförutsägbar och hemsk och reell. Där man inte kan gömma sig på en toalett, i en skogsdunge, eller ens under ett bord i ett ”inrymt” klassrum i skolan eller i föreningslokalen för att – om än slumpvis – kanske slippa ifrån att skjutas till döds.

Detta som hände i Örebro i tisdags var så fruktansvärt och förfärligt!

Jag har gått och tänkt på betydelsen av ordet ”inrymt”, som då ofta användes i nyhetsrapporteringen. Det känns lite nytt. Fast ändå inte. Det betyder ju inget annat än att vi sluter och skyddar oss mot ett hot som kommer utifrån. När jag var liten övade vi, om vi alls övade oss, i den Bullerby-värld på landet där jag växte upp, mest på ”utrymt” – dvs om det skulle börja brinna så skulle vi alla mest springa ut ifrån huset och till en trygg samlingsplats. Att någon skulle gå omkring och skjuta, tänkte vi ens inte på.

Som utbo i Stockholm med dessa närmast dagliga skjutningar och sprängningar får man ibland andra perspektiv. Jag ska inte överdriva, men man ser sig ibland om, man tänker på var man går och när man gör det.

Men det kan uppenbarligen hända var som helst. Min förra tisdag började i jobbet i Trollhättans polishus av alla ställen. Höll en kort dragning med Polisen för två ministrar om något helt annat (hot och hat mot medier och journalister).

Tidigare på morgonen hade jag vaknat upp till ett uppmuntrande sms från Sydved om att de samma dag påbörjade ett avverkningsuppdrag på fastigheten i Närke (några mil från Örebro). Med några omtänksamma ord om säkerhet och att inte stolpa ut mitt i avverkningen utan säkerhetsavstånd och att använda varselkläder.

Allt kändes tryggt och lugnt och förhoppningsingivande. Kunde ha blivit en bra dag.

I höjd med lunch och efterhand under eftermiddagen möttes vi av beskeden från Örebro. Närmast omöjliga att ta in.

Det kan tyckas att det inte är mycket vi kan göra, men det vi kan göra är att visa vår omtanke med dem som drabbats, vår medmänsklighet och att vi står upp för och slår vakt om och försvarar vårt öppna samhälle.

Ett bra sätt att göra det är att imorgon, tisdag, kl 12.00 – vare sig du står på lagårdsplanen, befinner dig mitt i stan eller sitter i skördaren, ensam eller mitt ibland en massa folk – ta ett djupt andetag och stanna upp med det du håller på med.

Och ta ett kliv åt sidan för att under en tyst minut ägna tankarna åt och hedra dem som föll offer vid vansinnesdådet i Örebro.