Det är förvisso ett tag till valet hösten 2026.

Men som skogsägare kan man ju, så här en bra bit in i mandatperioden, fundera på vad som lovades och hur det blev?

Med äganderätten, med strandskyddet, om de miljöhänsyn som vi skogsägare inte alltid tros begripa bättre än myndigheterna att ta hand om, o s v.

Skogsbruket anses viktigt. – så vi håller på.

I politiken brukar man ibland, främst när det gäller långsiktiga beslut, lägga in en ”kontrollstation”, så där halvvägs in i mandat- eller beslutsperioden. Mest en förpliktigande redovisning och det brukar inte föranleda några större förändringar.

Men det har ju trots allt hänt en del.

Med såväl Tidö-partier som med enskilda partier och där det här och där ska bytas partiledare.

Och inom EU:s tilltänkta regelverk – om allt från miljöregler till timmerskogsförordningen. Och där vi från Bryssel inte nog kan höra EU-parlamentariker som framhäver hur mycket de står upp för oss skogsägare till försvar.

”Det hörs bra”, som någon sa, men vad betyder det i praktiken?

Jag skulle vilja att någon – och det här är en passning till ATL – gjorde en rejäl genomgång av det här:

• Hur stark står äganderätten?
• Vad händer i ett nationellt/EU-perspektiv?
• Vad lovade partierna inför valet 2022 – och hur har man omsatt vallöften i praktiken?
• Var står de nu?
• Vad kan de utlova inför valet 2025?
• Hur påverkar allt det här mig som skogsägare?

Frågor som inte enkelt låter sig besvaras.

Kanske närmar vi oss här någon sorts vägskäl?

På väg mot vägskälet.

Sådant man kan gå och tänka på när man ger sig ut i skogen.

Och om vem man ska rösta på år 2026.