Ja, som skogsägare har man ju inte direkt kunnat klaga över virkespriserna de senaste åren!

Det har varit en formidabel utveckling och ett efterfrågetryck utan motstycke. Knappt har skotaren hunnit köra ut virket, så har timmerbilen stått där för att lasta upp.

Gång efter annan med höjda priser på i stort sett vilket sortiment det än vara må, så har jag tänkt att nu slog vi väl ändå i taket, men det har bara fortsatt.

Det finns omvärldsfaktorer och alla möjliga andra faktorer som påverkat och som de som begriper bättre kan förklara, men lite konstigt är det och lite bekymrad kan man – trots de fina likviderna – ändå bli.

Det är klart att det här bara är ett uttryck för någon sorts marknadslogik och ingen ”bubbla”.

Och man kan vara glad så länge det varar! Det kanske är ”Det nya normala” som det politiskt brukar uttryckas! Toppen i så fall!

Fortsatt efterfrågan.

Men ändå.

Jag är ingen skogsindustri-ekonom, men när jag går på seminarier och lyssnar på dem som förstår, så måste jag ändå fråga mig om det här är sunt? Vi säljer till sågverk och en industri och jag förstår inte riktigt hur de på sikt får det här att gå ihop.

Och signalerna börjar komma: nu börjar högarna med grot och bränsleved att bli liggande, även om suget efter timmer och massaved verkar kvarstå.

Det dras i bromsen.

Och om det ska dras i bromsen, så tänker jag att hellre än att få 100 kr till/m3sk, så bättre en kick-back till skogsmaskinföretagare och röjare och planterare, där det – inte minst bland de sistnämnda – verkar råda brist.

Visst är det kul med skenande virkespriser, men hellre en marknad i balans och en attraktiv arbetsmarknad i skogen än att allting sedan plötsligt befinner sig i fritt fall.