Jo, det är något viktigt på gång nu med politiken, regleringen och ägandet av skogen.

Typ att tålamodet faktiskt håller på att ta slut. Om hur vi ska ha det.

Några exempel:

1)Det senaste decenniet har jag då och då pratat med mäklare jag känner och frågat dem vem som i grannbygderna köpt det ena skogsskiftet efter det andra. Och med sin sedvanliga diskretion så har de mumlat fram något i stil med att ”Det är han som köper skog”.

Gott så! Någon som investerar i skog.

Men ”han som köper skog” verkar ha tröttnat nu. På allsköns regleringar. Till ATL (20/1) säger Roger Akelius nu att han i stället ska börja sälja skog:

”Sverige har en utrotningshotad tretåig hackspett som är vanligt förekommande. Jag har nog fått stopp på ett tiotal skogar på grund av tretåig hackspett. Dessutom har jag stopp på ett tjugotal andra avverkningar”, skriver han i ett mejl till ATL.

2a) Samma dag skrev den förre statsministern och skogsägaren Göran Persson i Aftonbladet om en utveckling som ”står i direkt konflikt med den princip som burit svensk skogspolitik i generationer: frihet under ansvar där produktion och miljö går hand i hand. Den principen förutsätter tydliga regler, stabilitet över tid och respekt för äganderätten. I dag vacklar dessa förutsättningar.”

2b) Till det fick han mothugg av tre forskare som i Aftonbladet (24/1) menade att ”kritiken mot dagens storskaliga kalhyggesbruk är välmotiverad”.

3) Samtidigt läser jag ATL:s intervju (27/1) med SCA:s skogschef om ”överklagandekaoset” och hur det ”i slutänden också slår mot privata entreprenörer och enskilda skogsägare i glesbygdsområden där sysselsättningen i skogen är extra viktig”.

Vad ska man dra för slutsatser av det här? Jag försöker lägga ihop de här tre exemplen och samtidigt lyssna på de invändningar de möter. Jag noterar hur kritikerna ofta försöker slå in en kil mellan skogsägare och köpare (skogsbolag).

Jag brukar tala mig varm för ett långsiktigt skogsägande, i generationer, och just det här med ”frihet under ansvar”. Och kan bli lite trött när det vi gör hela tiden ifrågasätts. Men vad vet jag?

Att tonläget höjs hänger förstås samman med den kommande skogspolitiska propositionen. För egen del hoppas jag att den genomförs ungefär i linje med den bakomliggande skogsutredningen. Som verkligen inte bara handlar om ”frihet” – utan också om att ta ansvar.

Det är rätt mycket som står på spel. Och det blir helt avgörande för om vi ska ha ett aktivt och livskraftigt skogsbruk. Eller om fler ska lämna spelplanen framöver.