Har ”Sportlov”.

D v s den vecka som utbor som jag kan vara ledig.

Dräller omkring, handlingsförlamad, bland snö och is. Inget vettigt arbete går det att utföra. Går därför och tittar på och tänker på vägar.

I alla år har jag hört detta om vikten av att bygga ordentliga vägar. Långt in i skogen och med rejäla vändplatser.

Om om hur mycket var tionde meter med skotaren kostar jämfört med om virket kan hämtas i stort sett ”på plats”.

Lydigt har jag lyssnat och gjort så.

Ibland har jag satt mig på tvären och sagt nej. Typ om att upparbeta en liten fin skogsväg – där jag sommartid sedan förvånad ibland möter lycra-klädda mountainbike-cyklister i full fart – till att bli en fullfjädrad skogsbilväg (möjligen kan då cyklisterna under en tid hållas borta med lite spetsig singel).

Men nog har jag lagt pengar på vägar och vändplatser. Inga kilometerlånga sträckor, men åtskilliga hundra meter här och åtskilliga hundra meter där – och vändplats med plats för upplägg direkt i anslutning till hygget.

Och det har känts bra. En god investering!

Visst ser det fint ut!

Men hade jag fel? Hade det varit bättre att låta skotaren köra några hundra meter till och lägga upp alltihop utmed bilväg?

För nu läste jag i ATL för en tid sedan om det här med att bygga vägar. Det var ett tag sedan, jag har gått och grunnat på det här.

Och där säger en klok person att ”Många skogsbilsvägar borde aldrig ha byggts”.

Å ena sidan finns en enorm underhållsskuld för vägbyggen. Å andra sidan saknas övergripande samordning och planering i branschen. Så å ena sidan finns ett behov, å andra sidan borde man tänka på vad och var man gör något.

Har jag då kastat bort hundratusentals kronor i onödan?

På att bygga några hundra extra meter väg och vändplatser här och där? Det ser ju fint ut när det är gjort efter slutavverkningen och planteringen, men så dröjer det ju några decennier innan man har någon nytta igen. Och den fina vändplanen växer snabbt igen om man inte underhåller den.

Vad vet jag. Det finns nog andra som begriper bättre.

Men det är ändå tänkvärt.

Säger jag när jag lite truligt går här och sparkar i snön.