Jag läser Kammarrätten i Sundsvalls dom i mål 458-19 om den riksbekanta kvigan Hilda och försöker förstå.

Det är en enig kammarrätt som dömt och den avslår överklagandet av domen från en lika enig förvaltningsrätt i Umeå, som i sin tur avslagit överklagandet av beslutet från Länsstyrelsen i Västerbottens län, om ett föreläggande om att se till att kvigan Hilda har en artfrände. Det har kvigan Hilda enligt Länsstyrelsens kontrollrapporter av den 7 februari och den 13 september 2018 nämligen inte haft.

Problemet är inte att kvigan Hilda far illa – kammarrätten konstaterar att det är ”ostridigt” att Hilda inte utsätts för något lidande. Tvärtom framgår av överklagandet att Hilda har socialt umgänge med hästar och människor, dagligen är inne i ägarens hus, behandlas som en familjemedlem och stimuleras genom att lära sig konster och trix. Hilda ser vidare ut att må fint och integrerar väl med hästflocken och när man försökt att integrera henne med en kalv går Hilda hellre till hästarna.

Nej, det kvarstående problemet – som också det är ”ostridigt” – är alltså att hon inte hålls med något annat nötkreatur.

Nötkreatur som Hilda ska nämligen ”hållas på ett sätt som innebär att de kan ha ögonkontakt och beröra varandra”. Det framgår med all tydlighet av Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om nötkreaturshållning inom lantbruket m.m. (SJVFS 2019:49).

Och kvigan Hilda har inget annat nötkreatur att hålla ögonkontakt eller beröra sig med.

Här någonstans vore det förstås rätt enkelt att göra sig lustig över länsstyrelsen och domstolarna och deras kantiga tillämpning av regelverken och säga att lite sunt förnuft skulle väl ändå inte skada?  Men den juridiska bedömningen är det i och för sig svårt att ha några synpunkter på; man har dömt efter den lag och de föreskrifter och de allmänna råd som gäller och där ges liksom inget ytterligare utrymme. Jag skulle nog ha dömt likadant.

Och det är väl det som behöver ändras; ett litet fönster för undantag. För kvigan Hilda lär nog få det svårt med att få prövningstillstånd i Högsta Förvaltningsdomstolen.

Jag kan dock inte låta bli att tänka på Pippi Långstrump och Lilla Gubben – brukade inte han, Lilla Gubben alltså, också stå inne i köket ibland? Och inte hade väl han någon artfrände med vilken han kunde ha ögonkontakt och beröring? Herr Nilsson kan väl inte räknas? – han var ju en liten apa.

För hästar gäller visserligen ett annat regelverk – Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hästhållning (SJVFS 2018:49) – men andemeningen är densamma: hästar ska ”hållas så att de kan se, höra, känna lukten av och ha daglig fysisk kontakt med andra hästar i hage och/eller under den tid de står uppstallade i box eller spilta”.

Bara det! Inte nog med att Lilla Gubben inte hade någon artfrände – han verkade ju dessutom få gå omkring lite som han ville!

Om bara Länsstyrelsen på den tiden hade varit lite på alerten hade nog Pippi Långstrump och Lilla Gubben också fått sig ett föreläggande.