Det gick kanske lite obemärkt förbi i nyhetsflödet, men den som läste ATL (25/4) kunde ta del av den häpnadsväckande historien om skogsägarparet som hade fått se 80 % av sin fastighet förklarad som ”nyckelbiotop” och när den utsattes för barkborreangrepp av Skogsstyrelsen förvägrades att röja upp det hela (för att undvika ytterligare spridning och skador). Dessutom under hot om att det annars kunde bli fråga om ”miljöbrott”.

Sedan följer en lång historia som kan läsas i såväl artikeln i ATL som hos Centrum för Rättvisa – en organisation som försvarar våra medborgerliga fri- och rättigheter.

I korthet så fick skogsägarparet rätt när de överklagade Skogsstyrelsens beslut – besluten var olagliga – hos såväl Förvaltningsrätten som Kammarrätten, men sedan kom Högsta Förvaltningsdomstolen (den högsta prövningsinstansen) med ett fyrkantigt beslut om att de inte hade rätt att överklaga.

Det kunde ha slutat där – i rättslöshet.

Det är din och min skog – inte statens.

Men med hjälp av Centrum för Rättvisa drev de fallet vidare och väckte talan mot staten i Stockholms tingsrätt för brott mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Som nu fällt staten/Sverige för att ha överträtt såväl egendomsskyddet som rätten till att överklaga/få en domstolsprövning.

Jag får en ”déjà vu-upplevelse” när jag läser det här. För många år sedan hade jag ett litet hörn i en spets på en av fastigheterna som var registrerad som ”nyckelbiotop”. När grannarna runt omkring avverkade så blev det fritt fram för vinden och de flesta av barrträden blåste omkull.

Hade då kontakt med en tjänsteman på Skogsstyrelsen. Jag sa att detta kan vi ju inte bara låta ligga och låta barkborrehärdarna sprida sig vidare – och att ingen inköpare kommer vilja ta i tång med det här virket om ni inte godkänt det hela. Det var en klok man, som förstod problematiken och utfärdade ett godkännandebeslut, med lite föreskrifter om varsamhet och försiktighet. Som vi självfallet följde.

Samma realism verkar inte ha präglat statens hantering i det nu aktuella ärendet – tvärtom har man tagit i med hårdhandskarna.

Desto bättre att Stockholms tingsrätt nu satt ner foten. Medborgerliga fri-och rättigheter – som egendomsskydd och rätten att överklaga beslut – gäller även för skogsägare och det har staten och Skogsstyrelsen att respektera.

Det är därför en viktig dom och en viktig strid som skogsägarparet har drivit.

Tingsrättens dom kan överklagas senast den 15 maj.

Det vore en skam om staten och Skogsstyrelsen – för den sistnämnda myndigheten en ren förtroendefråga – nu inte släppte den här frågan och ställde in sig i ledet.

Glad Valborg!