Jo, jag var på den där Almedalsveckan, om än i jobbet och för något helt annat men när jag inte behövde sitta i paneler i jobbet, så smet jag gärna i väg på andra evenemang som hade något roligare och som hade med skog att göra.

Det var här som alla politikerna pratade (när solen sken).

Sålunda vid ett som Skogsindustrierna ordnade på en gungig båt i Visby hamn och vid ett tidigt frukostmöte med GS -facket (där det dessutom bjöds på en rejäl skogshuggarfrukost!).

GS-fackets-seminarium hade väl ungefär samma tema som min rubrik här (har tappat bort lappen), men kunde väl varit detsamma för de två.

Som skogsägare kan jag tycka att dessa två evenemang – om ”Hyggesfritt” och även om ”Biologisk mångfald” – var rätt bra och inte bara bestod av abstrakta diskussioner utan nära verkligheten i min skog!

Några lite spridda reflektioner:

• Hyggesfritt må ha en plats, i känslig skog, men låt det då vara inom fungerande ramar – trakthyggesbruket måste fortsatt få dominera.
• Trenderna pekar i rätt riktning – vi certifierar, gynnar biologisk mångfald och avsätter mera känslig mark och död ved och det finns numera fler fåglar, och ett rikare djur- och skogsliv än tidigare.
• Statens svar har dock mest varit att avsätta mer mark i statens regi – har det gynnat saken?
• Där någon också fyllde på med att vi skogsägare kan bidra till biologisk mångfald, men då måste vi kunna vara trygga i att bruka – inte att sedan bestraffas.
• Eller som Helena Lindahl (c) sa i den första debatten om att det inte handlar om att ”socialisera mera” utan att ”ge ekonomiska incitament till skogsägare”.
• Behövs det mera forskning – ja! Där lägger jag gärna en liten promillepeng till på likviden.

Men viktigast:

• Vem ska hugga/sköta våra skogar? Man ska vara stolt över att jobba i skogen! Men då är det ett bekymmer att 97 % av allt skogsvårdsarbete utförs (enligt GS-facket – rätta mig om jag hörde fel) – av utländsk arbetskraft. Jag tycker det är bedrövligt.
• 97 procent!
• Om än att jag träffat duktiga killar och tjejer på hyggena som jag pratat med och förstått att de talat en halvdan engelska – men ändå? Nu ska jag om några år gå i pension och kan väl gå och både plantera och röja åtminstone en mindre del på egen hand, men här måste det finnas arbetskraft som tycker det här är, om än kortsiktigt, tillräckligt intressant.
• För att nu inte tala om alla skogsmaskinsförare som måste få det hela att gå ihop!
• Den sociala dimensionen om hyggesfritt måste också lyftas: – det innebär mera manuellt arbete, svårare jobb och risker i otacksamma skogsmiljöer. Det är därmed kanske inte alltid positivt med hyggesfritt?

Sammantaget – och nu blev det här så långt att ingen orkat läsa – men  två intressanta debatter och lite att fundera på. Men jag blev glad över hur eniga alla var – skogsägare, GS-facket och Skogsindustrierna om just den här frågan – om hyggesfritt.

Återstår där väl bara för politiken att fylla i – nog stöttar väl (s) GS-fackets skogsarbetare och maskinförare här? Och Skogsindustrierna står bakom såväl GS-facket som oss skogsägare. Och detsamma alla ni inom Tidöpartierna och (c).  När vi alla verkar tycka likadant. Liksom alla andra inom branschen! Kan ju liksom inte bli bättre!

Så bra där det funkar – men låt inte undantaget bli huvudregel!

Och här i den gamla kalvhagen låter jag det nog vara ”hyggesfritt” – vare sig med eller utan statliga föreskrifter. Utan plockhugger lite försiktigt.