Kyrkovalet och skogen

Och om en dryg är vecka är det val till Svenska Kyrkan.

Jag är medlem i Svenska Kyrkan. Sedan Svenska Kyrkan skildes från staten för så där 25 år sedan (och det var väl bra, jag har aldrig gillat kollektivanslutning) är vi betalande medlemmar vid utgången av 2024 ca 51,4 % av Sveriges befolkning.

Jag må bo i Stockholm, men min kyrka heter Västra Ny kyrka, i Västra Ny församling, i Motala kommun. Där har jag mina rötter, min familjegrav och dit återvänder jag.  Där hör jag hemma. Det är inte något som jag bara betalar för, utan som jag känner generationers vördnad inför.

Västra Ny Kyrka, inklusive klockstapel.

Svenska Kyrkan lägger nog bra många reklampengar på att få oss röstberättigade att rösta. Det är bra, fler bör rösta, och allt låter fint:

  • Hopp
  • Gemenskap
  • Kärleken
  • Ljusare framtid

Ja, det är väl ungefär det jag vill att min Kyrka ska stå för.

Men nu verkar Kyrkovalet mest ha blivit en diskussion om Kyrkan och Skogen.

Och oj, så många som har väldigt starka synpunkter – här kom t ex Naturskyddsföreningen in med kampanjer, så att det närmast är den föreningen man i kyrkovalet ska rösta på.

Och javisst. Kyrkan är en stor skogsägare och har, liksom alla vi andra skogsägare, ett stort ansvar för hur vi sköter våra skogar. Skogen är viktig för Kyrkan, den har en historia ända tillbaka till det som hette ”Prästlönetillgångar”, d v s att med jord och skog försörja prästen.

Så var det då.

Men Kyrkans skogsägande är, liksom för alla oss andra skogsägare, långsiktigt. Vi har en stor respekt och ett ansvarstagande för den skog vi utvecklar och förvaltar. Kyrkans skog är viktig, men låt inte, nog så viktiga, intresseorganisationer, kidnappa kyrkovalet från vad det i grunden borde handla om.

På Svenska Kyrkans hemsida står vackra ord om att:

” I Svenska kyrkan finns det plats för dig som tror – eller tvivlar. För dig som längtar efter rättvisa och en bättre värld, som vill sjunga i kör, som värnar våra kyrkobyggnader och kulturarvet och för dig som vill ha gemenskap.”

Till att värna kulturarvet hör att inte bara bevara det befintliga utan också att utveckla detsamma. Det kan man göra genom att sköta och långsiktigt bruka skogen. Men nog kan vi väl, om nu skogen alls ska in i kyrkovalet, fokusera på det?