Vi är väl många som genom åren förundrats över vilket genomslag EU:s s k fågeldirektiv har fått på svensk skogspolitik och tillämpning i praktiken.

Till att börja med är det här ju ett direktiv – inte en direktverkande förordning – som ger ett visst handlingsutrymme för medlemsstaterna, t ex att i nationell lag ”införliva” (anpassa) till nationella förutsättningar.

Där vi skogsägare tar vårt ansvar.

Fåglarna i skogen – det är inte alltid man ser dem, men man hör dem desto mer.

Men nu står vi där med fullbordat faktum. En skandal som Dagens Industri och ATL skrivit om. En felöversättning av ordet ”significant” har alltså lett till att svenska myndigheter i 16 (sexton!) år strängt övertolkat innebörden av fågeldirektivet.

Vilket lett till att tusentals avverkningsanmälningar stött på patrull. Till enorma kostnader.

Nu rasar branschen och enskilda skogsägare – med rätta (DI 29/9).

Det må vara en felöversättning från EU, men det befriar inte staten från ansvar för den svenska myndighetstillämpningen.

Jag vet inte om en statlig Haverikommission är det bästa. Det tar åratal att genomföra och dras lätt i långbänk och när allt är klart blir resultatet ändå ofta rätt klent. Det kan leda till ett politiskt ansvarsutkrävande, men här krävs ett mera resolut agerande också för att kompensera den ekonomiska skadan.

Om regeringen menar allvar med allt tal om äganderätten och rättssäkerheten bör man ta tag i det här – nu.