Härlig helg på gården.

Till och med lite snö (nåja), men kallt och lite skönt krispigt!

Åtminstone någon cm snö, här och där, som bitvis låg kvar i någon minusgrad.

Vi gick omkring och låtsades att det var vinter. Men mer kommer under veckan!

Väl på plats kunde jag dock inte riktigt släppa det här med tjejen som ville sälja morgonfrallor vid Motala Centralstation. Jag må vara utbo, men innan jag fick bil så har jag tillbringat rätt mycket tid vid Motala Centralstation (eller ”Resecentrum” som det nu ska heta vid alla tågstationer).

Men det var då.

(För egen del var jag som liten så övertygad om att jag skulle bli lokförare som stor och tyckte så mycket om tåg att jag när jag stod där och kollade efter nästa tåg, så lyckades jag, fem år gammal, ramla ner från perrongen på spåren och bryta nyckelbenet.)

Men till saken.

Motala C är i dag en sorglig historia. En gång en mötesplats mellan resande. Nu en stängd byggnad. För trots att den ligger så där 100 meter från polishuset, så har dess väntsal hemsökts så pass av missbrukare och våldsamma personer att ingen vågar vara där. Den lilla fina butik som fanns i anslutning till väntsalen har slagit igen.

Mitt i allt detta armod, så stod hon då en morgon bara där! En driftig tjej med en idé om att – till passagerare på väg till perrongen – sälja frallor till alla morgonresenärer. Hon är nyinflyttad, söker jobb, men i avvaktan på det, så satte hon deg på kvällen, knallade upp 04.00 på morgonen för att grädda bröden och fylla dem med smör, ost och grönsaker och sedan vara på plats lagom till att de flesta resenärerna skulle dyka upp.

Läste om henne i Motala Tidning. 

Det uppmärksammades, gav hurrarop, och gick bra! Först bakade hon tio frallor – sedan 20!

– Jag trodde inte att jag skulle få alla sålda, men det fick jag, berättade hon för MVT.

Det gick bra i två dagar. Då dök Motalapolisen upp – åter igen från polishuset 100 meter bort. Nu dock med polisbil och tre uniformerade poliser. Ditskickade av Motala kommun för att meddela att hon inte fick sälja sina frallor utanför stationen.

Man kan ha proportionerliga synpunkter på den polisiära ”insatsen”. (jämfört med vad man kunnat gjort för att åtgärda de problem som stängt hela stationshuset och dess väntsal). Det är en sak.

Men Polisen var där på uppdrag av kommunen, vars tydliga budskap var att hon skulle ha ansökt om att hon – trots att hon hade registrerat sin morgonförsäljning som en livsmedelsverksamhet hos kommunen – dessutom skulle ha skaffat tillstånd för att bedriva ”torghandel”.

Och det tyckte kommunen att man ska bedriva vid det (annars så avfolkade)”Stora Torget” i Motala.

Kommunens insats framkallade, milt uttryck, kritik.

Och föga förvånande backade Motala kommun. Bjöd in till ett möte med den bakande tjejen, och lät omdefiniera hennes verksamhet från ”torghandel” till ”ambulerande verksamhet”.

Så nu kan det säljas morgonfrallor igen vid Motala station.

Om hon orkar. Säger att hon ska sätta två degsatser till imorgon.

Det finns mycket att lära av den här historien.

Som leder till eftertanke.

Om kommuntjänstepersoner, i sin mån att göra rätt, fastnar i regelverk som fjärmar dem från nytta, kreativitet och verklighet, så har vi ett problem.

Alla kan göra fel. Och kanske var det här den lokala politiken som gjorde en insats och ställde allting rätt till slut.

Jag hoppas att det ska finnas morgonfrallor till resenärerna från/till Motala C såväl i morgon som i fortsättningen.

Och ni på polishuset i Motala kan väl ta en morgonpromenad och kolla att allt är lugnt vid stationshuset och samtidigt köpa er en morgonfralla!