Allmänningsskogar med förhinder?
Om en skogsallmänning (Häradsallmänning) skrev jag i ett tidigare blogginlägg för ett knappt år sedan efter det att jag för första gången hade bevistat ett årsmöte i Kumla i den Häradsallmänning där jag och mina barn har några andelar.
Från vilken det årligen alltid har kommit en liten peng i utdelning utan att jag egentligen förstått varför. Men, som jag då skrev, så försökte jag sätta mig in i det hela och lärde mig att de här allmänningarna har en månghundraårig och intressant historia och förmodligen sin grund i en tid när Sverige var indelat i ”Härad”. Som lever kvar på så sätt att allmänningarna finns kvar och att man som fastighetsägare har ett ”mantal” som anger hur stor andel den egna fastigheten i sin tur äger i allmänningen. Och från vilken man får en årlig utdelning.
De här Allmänningarna är i dag professionellt välskötta företag, ägda av sina medlemmar/skogsägare. Det insåg jag inte minst där i Kumla.
Men nu verkar de ha stött på patrull med ett förslag till ändring av jordförvärvslagen. För även om allmänningarnas skogar ägs av bra många enskilda markägare – det var en lång lista där vid uppropet där i Kumla, minns jag! – så räknas allmänningen som en (1) juridisk person.
Det kanske inte spelar så stor roll just där jag håller till. Men på andra håll där allmänningarna – i praktiken deras skogsägare – går med på (tvingas gå med på) naturvårds-/reservatsavsättningar i sina allmänningsskogar, så läser jag i ATL, att då blir det annorlunda. Man får förvisso ekonomisk kompensation, men med ändringen i jordförvärvslagen, så får man som kompensation inte köpa till enskild mark för pengarna om man inte samtidigt avsäger sig äganderätten till de nyss nämnda avsättningarna.
Och det är något annat. Det är en sak att avhända sig brukningsrätten, en annan sak att avhända sig äganderätten med förbud mot kompensationsköp för den ersättning man fått, i synnerhet om det finns ett utdelningsförbud för intrångsersättning.
Allmänningarna må vara viktig kulturhistoria, men är i allra högsta grad en del av ett modernt och aktivt skogsbruk.
Det kan vara något jag inte förstått här, men för mig låter det som en rejäl tankevurpa och något som egentligen inte var avsett.
Så som det brukar sägas: Gör om – gör rätt!