Den här veckan var det Propp-stopp. Och då syftar jag inte något avlopp som proppat igen.

Utan sista dag för regeringen att lägga fram propositioner till riksdagen om man vill få dem beslutade innan sommaren.

Det där brukar det vara lite si och så med. Det är inte ovanligt att det läggs fram förslag senare än så och att det ändå hinns med eller i varje fall till hösten. I år har ju regeringen dessutom hotat med att försöka dra in sommarlovet för alla riksdagsledamöter, så att allt man vill hinna få gjort under den pågående mandatperioden ska hinnas med att beslutas om.

Och att det är bråttom, det märks. I mitt jobb får jag dagligen mail från Regeringskansliet så snart det läggs fram en ny proposition. Och den senaste veckan har mailen bara haglat in.

I början av året brukar regeringen publicera en lista – propositionsförteckning – över alla de förslag man tänker lägga fram under året och som man vill få slutbehandlade under riksmötet. I år var det hela 226 propositioner och skrivelser, så man förstår att det är bråttom.

Som skogsägare har jag särskilt intresserat mig för två av dem.

• Nr 195. Ersättning vid rådighetsinskränkningar till följd av artskyddet och
• Nr 219. Ett tydligt regelverk för aktivt skogsbruk.

I bägge fallen finns ännu inte någon proposition, men väl var sin lagrådsremiss (den om nr 219 kom i går, och den om nr 195 kom i dag), d v s man skickar sitt tilltänkta förslag till Lagrådet, som kollar så att förslagen synkar med framför allt grundlagen. Och om jag förstår det rätt, så kommer nr 219 i en proposition att kompletteras med andra förslag från Skogsutredningen som inte kräver lagrådsgranskning.

Det här är två riktigt bra förslag. De finns noggrant beskrivna på redaktionell plats i ATL, och på regeringens hemsida – den om ersättning för artskydd här –så jag ska inte upprepa dem. Men de innebär en klar förstärkning av äganderätten.

Det verkar nog ok att slutavverka avverkningsmogen skog även i fortsättningen.

Produktionsmålet och miljömålet är fortsatt jämställt (fast då gäller det ju att det också blir så i praktiken). Kortare tider mellan avverkningsanmälan och avverkning och sedan en så liten, men nog så viktig, detalj som att särskilda ledamöter i mark- och miljödomstol ska ha erfarenhet från Skogsstyrelsens verksamhetsområde.

Bara det (!) Sedan kan jag ändå ha synpunkter på om att staten ska ha rätt att begränsa hur markägare får använda sin mark, men där så ändå sker, så måste det åtminstone ges en vettig och rättvis ersättning.

Även om regeringen är sent ute, så gör man klart att förslagen ska genomföras under mandatperioden. Det hoppas jag verkligen. Det här är förslag som ger framtidstro och incitament till innovation och utveckling.

Samtidigt kan jag bli så trött på alltihop – hur den skog vi som skogsägare tar hand om, förvaltar, utvecklar och älskar, trattas ner i propositioner och politiska beslut och regleringar.

Här står ungskogen i vintervila – tänk om den visste att det är så många som vill bestämma över den!

Jag är kanske naiv, men jag tror att vi bäst sköter det här på egen hand.