Jag hör om att älgen rödlistats och förundras. Men inser att det här väl kanske mera handlar om det här med kartan och verkligheten.

För här sitter jag med älgkött i frysen och nog finns älgen på markerna även här i den södra halvan av landet. Brukar se den då och då. Visst, de är färre, men så brukar det till och från vara med det mesta klövvilt (förutom grisarna); ena året dräller det av hjort, nästa är står det rådjur och betar överallt. Eller plötsligt en och annan älg. Och jägarna skjuter inte av utan vårdar den kommande populationen.

Och det är väl där någonstans jag inser att det här med ”Rödlistan” mera är en systematisk och akademisk produkt än en karta över verkligheten. Som framgår av ATL:s artikel så förklarar man från SLU Artdatabanken att ”Rödlistan görs enligt samma system i hela världen”. Och då kan jag förstå om resultaten blir som de blir.

För några år sedan var det fiskmåsen som var rödlistad i kategorin ”Nära hotad”. Jag hade lite svårt att tro på det då, när jag såg hur de flaxade runt på de vårsådda markerna.

Fiskmåsen har också varit rödlistad.

Och för något halvår sedan sades det att Älgstammen fortsätter att öka under det senaste året med 10 procent och år 2023 hade Sverige högst älgtäthet i världen räknat som antal älgar i förhållande till skogsmarksareal, mer än dubbelt så många som exempelvis Finland.

Samtidigt som det nu sägs att utifrån inventeringsdata och prognoser från alla berörda parter har älgpopulationen minskat med över 15 procent på 21 år vilket gör att älgen hamnar över gränsvärdet för rödlistning.

Så vad ska man tro? Vad betyder det egentligen?

Hallå älgen – visst gömmer du dig här någonstans?

Det är nog ordet ”rödlistad” jag hänger upp mig på. Symbolvärdet är starkt. Det låter ju som att det är fara å färde och att det snart inte finns några älgar kvar.

Så är det ju inte.

Jag är inte rätt person att ifrågasätta statistik och undersökningar och vetenskap.

Men man ska också vara försiktig med orden.