Men det var då ett evinnerligt blåsande!
Nu har det blåst oavbrutet i fyra dagar – ena stunden är det närmast stilla för att sedan vräka på med vindbyar på uppåt 20-22 m/s och med ett dundrande som var värsta stormen på gång.
Och sedan lugnt igen.
För några veckor sedan var det likadant – då blåste halva balkongräcket ner (nu berodde det kanske mera på att hela anordningen hade börjat murkna, men ändå…).
Tog nu ett varv med bilen på skogsvägarna.
Hann förstås inte långt, så låg det ett träd över vägen. Och inte hade jag någon motorsåg i bilen, så det blev till att backa några hundra meter tills det gick att vända.
Ska det vara så här? Jaja, det är den tiden på året får man väl tänka. Om det nu inte är det här som är ”det nya normala”, nu när ingenting är sig likt.
Nu ser det till sist i alla fall ut att mojna – och blir en riktigt fin vecka med sol och framför allt inte en massa blåst.
Och skogsvägen är återställd och farbar igen.