Tung vecka.

Mycket jobb.

Möte efter möte framför skärm.

Håller heldagsutbildningar framför skärm. Försöker vara digitalt personlig framför skärm.

Går sådär.

Häromveckan satte jag ihop EU-stödsansökan ihop med Hushållningssällskapet – framför skärm.

Är så evinnerligt trött på dessa interaktiva ”möten” människor emellan.

Och så vansinnes-dådet i Vetlanda mitt i alltihop.

Och en ”tredje våg ” av denna smitta som aldrig verkar ta slut.

Hör om en kollega som flyr smittspridningen i Norrbotten genom att åka till Stockholm…

Men ändå.

Åkte ner till gården i går kväll.

Stillheten. Tystnaden.

Mörkret som nu lägger sig först vid 18-tiden.

Ser några rådjur i skymningen på ett bete på vägen in till gården.

Stannar bilen på lagårdsplanen och kliver ur.

Blir stående.

Andas in kalluften.

Tittar på stjärnorna.

Så befriande.

Det finns hopp!

Snart kommer blåsipporna (och barkborrarna :-)!