Från rådjur till hjort till rådjur – och var är grisarna?

Jag är ingen jägare – jakten har alltid varit utarrenderad – och som utbo har det liksom aldrig blivit aktuellt.

Jag kan alltså inte så mycket om det här. Det hindrar dock inte att jag kan följa – och förundras – över viltstammens utveckling.

Under många år så var det rådjur och älg – och sedan rådjur och älg – som gällde.

Roligt var – och är det fortfarande – när vi dessutom får några välstyckade bitar!

Sedan kom grisarna.

Och för sådär tio år sedan kom hjortarna tillbaka. Jag minns hur jägarna berättade att den kronhjort de skjutit var den första på över tjugo år.

Och för några år sedan försvann rådjuren.

Samtidigt som grisarna mångdubblades – förutom att böka runt i skörden såg det i skogen ut som om någon gått omkring med en jordfräs på sina håll.

Och de senaste två åren har det varit hjortar och grisar för hela slanten. Förra året tuggade de i sig halva skörden här ute i skogsbygden.

Tills nu.

Plötsligt finns det inte en hjort.

Däremot rådjur över allt. När jag tittar ut mot gärdena från fastigheten på kvällarna går 3-4 rådjur glatt och aningslöst omkring och betar på skotthåll från trädgården (ihop med de korkade tranorna).

Skulle kunna ha gjort en ”Runar” och skjutit dem från badrumsfönstret om jag haft jaktlicens och det varit säsong.

Och när jag kom ner till fastigheten ikväll höll jag i skymningen på att köra över ett rådjur som stod mitt på lagårdsplanen. Tittade förvånat på mig, som om jag kom och störde, innan det hoppade i väg ut i den gamla kalvhagen med sin vita rumpa (hann tyvärr inte få upp mobilkameran).

Var grisarna är kan vara en annan fråga. De kör väl efter Markus Wallenbergs-principen ”Esse non videri” (att verka, inte bara synas vara).

Men ändå.

Är det något som händer eller jag som bara inte fattar?