Äntligen är månaden oktober över.

Tycker det är årets tyngsta månad – regnigt, dystert och grått. Och för varje dag blir det mörkare.

Här tre spaningar från månaden som gick.

Spaning nr 1:

Rekordpriser på timmer i Europa

Toppen – härligt att höra!

Hear, hear!

Då kommer väl det rimligen något mer än en liten skärv av de nya ”rekordpriserna” även oss skogsägare/leverantörer till godo! (?)

Spaning nr 2:

SCA Skog & ett brev på Posten

Här får väl den som vet bättre korrigera mig, men att döma av ATL-artikeln, så anses det inte tillräckligt, i alla fall inte om man heter SCA Skog, att ha skickat ett ”brev på posten”. Vilket man anser sig ha gjort. Fast på något sätt kom det inte fram.

Avverkningsanmälan verkar på något sätt verkar ha tappats bort i posthanteringen. Och då blev det någon sorts företagsbot m m på 90.000 kronor samt 800.000 kronor att betala för nettovärdet av avverkningen.

Man kan ju sova dåligt för mindre…

Måste vi – kanske i synnerhet vi som inte heter SCA skog utan är simpla skogsägare – fortsättningsvis och till dryga kostnader, se till att våra virkesköpare skickar in avverkningsanmälningar i rekommenderade brev och med mottagningsbevis för att vara säkra på att breven alls kommer fram?

Är det här med postdistributionen liksom inte någon grundläggande samhällsfunktion som vi kan räkna med? Bara för att det statsägda postbolaget (som ju helst bara vill dela ut paket) inte klarar av att distribuera breven?

Spaning nr 3:

GD:n som inte får hugga i skogen

Skogsstyrelsens generaldirektör (GD) Herman Lundqvist har fått skäll och gnäll över sitt privata skogsinnehav under veckorna som gått.

Jag är jurist och tycker det är noga med att man som verksam i den offentliga förvaltningen iakttar det här med ”opartiskhet och saklighet”, som föreskrivs i regeringsformen.

(För att vara transparant så ska jag säga att jag under några år satt i styrelsen för Föreningen Skogen tillsammans med Herman S som ordförande).

Men om man tar på sig ett så viktigt uppdrag som statlig GD för Skogsstyrelsen – måste man då avsäga sig all sin privata och ekonomiska rörelsefrihet? Var hamnar vi då?

Och att sedan behöva bli uppkallad till möte med näringsminister Baylan – av alla. Vad vet han?

Jag tycker därför att kritiken är orättvis och att det tvärtom är en styrka att vi nu har en GD för Skogsstyrelsen med erfarenhet av skog och skogsbruk – också ifrån den egna skogen.