På radion hör jag en av alla dessa förståsigpåande kommentatorer som sammanfattar år 2021 med att det var ”ett skitår”.

Utfrågaren påpekar stillsamt att samme kommentator vid samma tidpunkt för ett år sedan sa att även år 2020 var ”ett skitår”.

Och så kan man förstås se på det.

Corona-eländet har fortsatt med nya virusvarianter och allt vad det betytt för medborgare, samhälle och näringsliv.

I mitt utbo-perspektiv noterar jag att allt på kostnadssidan blivit dyrare medan det inte direkt haft sin motsvarighet på intäktssidan.

Men ändå.

På skogssidan har vi inte haft några stormar att tala om, barkborreangreppen har fortsatt men ändå avtagit och virkespriserna har väl ändå varit rätt ok (kunde förstås varit bättre). Trots all politisk turbulens känns det dessutom som att vi som skogsägare kommer att stå starkare framöver.

På jordbrukssidan har CAP-reformen antagits. Det är ju inte så att man hoppar jämfota av glädje över den, men den är ju ingen katastrof. Och 2022 är här ett mellanår och där får vi under det kommande året fundera över hur vi kan göra det bästa av den. Vad de sedan håller på med i Bryssel med sin ”taxonomi” är förstås ett mörkt moln, men där utgår jag från att svenska politiker sätter sig på tvären.

Och så får man ju inte bara gå och tänka i de grova penseldragen. Det finns, i alla fall för mig som utbo, så mycket fint och i själen stärkande med att hålla på med jord och skog – att se ut över fälten, att gå ut med röjsågen en frostig decembermorgon, soluppgång en vacker vårdag, eller att bara njuta av stillheten och tystnaden i mörkret en sen kväll.

Naivt – kanske?

Men min utgångspunkt är att 2022 inte ska bli ”ett skitår” utan ett bättre år!

Så nu tar vi nya tag med det som är viktigt!

Gott Nytt År alla ATL-läsare!