är nu med största sannolikhet spriden för min del.

Fega eller smarta?

Idag så fick rapsen sista delen av sin kvävehöstgiva. Vi har ju varit lite försiktiga med kvävegivan till rapsen på hösten. Det finns massor med olika saker som vill döda rapsen (till och med den själv, tror jag ibland). Eftersom att det faktiskt är osäkert om den raps man sår kommer blir något så köra vi bara halva givan innan sådd och väntar på att vi säkert tror att rapsen klarar sig. Att kasta ut kväve i onödan är ju inte bra för varken plånbok eller miljö. Det gör väl inget heller att vänta på att spillsäden har fått hjälp att sluta växa, då är inte den med och konkurrerar om kvävet. Även om jag faktiskt inte varit jätteorolig för att rapsen inte skulle klara sig (så här långt, den kan fortfarande ge upp tills dess att den är tröskad), så känns det ändå skönt att vänta tills man vet mer hyfsat säkert.

Två rätters

Idag bjöd jag rapsen på en två rätters måltid. Vi började med 100 kg kalksalpeter/ha, 14,4 kg ”snabbt” kväve och 1,1 kg ”långsamt” kväve. Än så länge syns ingen nollruta, men lite snabbverkande kväve gör nog ingen skada. Sen fick det bli 71 kg ammoniumsulfat 21-24/ha , 14,9 kg ”långsamt” kväve och 17 kg svavel. Detta gör att vi nu ihop med tidigare giva, nu har gett rapsen de 60 kg N/ha som vi är tillåtna på hösten. Vi har även tillfört 19 kg svavel/ha vilket gör att vi gott och väl når upp till förhållandet 1:5 svavel-kväve som rekommenderas. Nu får vi se hur det svarar på gödslingen och vad mer som händer i höst.

Detta kalenderår har gödningsspridaren gått straxt över 3000 ha enligt vad jag får fram. Bra jobbat RAUCHEN!

Grävmaskinen redo för skitjobb

På förmiddagen servade jag grävmaskinen för imorgon ska den och jag lasta dynga så det står härliga till. Då ska det spridas djupströbädd.

Jag ser fram emot att få mata maskarna imorgon. Djupströbädd är rena miraklet för marken.