och särskilt inte ihop med traktorn och lass, men det var ändå lite nära att det blev ett traktordopp i ån idag.

Lite nära

Ja, idag var det faktiskt lite halvnära att det blev ett dopp i ån med traktor och balssläp. Som tur var blev det inte så. Hade det blivit så, så hade det blivit en ganska så jobbig dag. Jag tycker att det ändå blev en halvjobbigt dag, när det inte gick riktigt så bra som jag hade tänkt mig. Jag får väl ändå vara nöjd med att det inte gick så illa som det hade kunnat gjort. Lite nära är ju mycket bättre än för nära…

Vad hände då?

Nu när vi har haft minusgrader ett tag så tänker vi utnyttja det för att få hem lite balar som ligger kvar ute på fälten. Tjäle innebär ju bra bärighet och man slipper köra sönder mark och vägar. Tyvärr försvann minusgraderna lite idag och då blir det ju genast lite halt, men tjälen var kvar (där vi förberett och tagit bort snön). En av mina arbetsuppgifter var idag att åka och hämta lite balar på något som vi kallar för gäddbetet. För att komma dit måste man åka på en liten skyddszon som lutar neråt ån. Det var förberett genom att det var plogat så att tjälen skulle gå ner i marken. Jag skulle hämta balarna om det gick var planen och i min värld fanns det inte att det inte skulle gå. Så jag dundrade helt enkelt ner till gäddbetet med balsläpet och lastade inte riktigt fullt, men nästan. Jag visste att det kunde bli lite klurigt att komma därifrån, men var övertygat om att det skulle gå. Det gjorde det inte, i alla fall inte på det sättet jag hade tänkt. På grund av halka slutade det driva framåt och började glida mot ån…..

Det gick nästan

Jag fick alltså släppa av och sluta satsa framåt, för jag kom inget framåt bara åt sidan. Jätte typiskt… Kommer man inte framåt så måste man ju prova bakåt. Tyvärr så var det lite för halt för att jag skulle kunna styra precis som jag ville, så jag fick acceptera att gravitationen och friktionen skötte det mesta när det gällde riktning när jag backade. Det var faktiskt ganska så nära att jag lyckades backa tillräckligt för att kunna koppla loss och lasta av. Men främre axeln hade börjat gå åt fel hål och till slut var jag lite för nära å kanten för att jag skulle ha råd med misstag. Så jag fick ge upp och ta det säkra före det osäkra och lösa det på annat sätt. Ingen kommer ihåg en fegis, men de flesta kommer ihåg en idiot… Frågan är bara om det är så man bli ihågkommen?

Lösningen

Självklart så var jag själv på gården när detta hände, Janne o Christin var iväg på andra ärenden och Carro var hemma med barnen. Jag kunde alltså inte bara lyfta luren och få hjälp, eller det kunde jag visst men bara i form av skjuts av Carro och barnen. Sen fick jag rådfråga mig själv och lösa det själv. Det var egentligen inga konstigheter, men ibland är det ju skönt att vara fler på plats och kunna komma fram till bästa lösningen. Så man inte gör bort sig och råkar skapa ett stort problem av ett litet, bara för att man råkar tänkta fel. Lösningen blev i alla fall att ta lastmaskinen, lasta av och sedan dra den främre axeln på släpet ”rätt”. Sen kunde jag enkelt backa därifrån och åka hem. Tyvärr utan balar, men inte blöt.

Vägrar ge upp

Jag gillar inte alls att behöva ge upp… Så jag gjorde inte det, inte helt i alla fall. Jag gick på plan B istället, jag körde balarna med dumperkärran istället. Det är ju mycket mindre halkkänsligt än släppet. Jag fick inte alls på lika många balar, men det gick i alla fall. Fem stycken per vända istället för 18 är ju en viss skillnad, men bättre än inget. Tyvärr blev jag inte riktigt klar idag, så det roliga får fortsätta någon annan dag.

Undrar om..

Jag kan inte låta bli att undra om det hade kunnat gå om jag kört på ett annat sätt en jag gjorde….. Det är kanske möjligt, men jag är inte säker på hur…  Sen undrar jag om det verkligen var nära eller om jag bara var feg.. Skönt att jag har något att fundera på.

Förutom detta så har det hänt massa andra bra saker idag:

Någon som är badsugen

Även om jag inte var sugen på att bada i ån så verkar det finnas andra som är mer sugna på det. Kronhjortarna gör det varje natt nu verkar det som. Det här var något som jag blev lite förvånade över när jag såg, ån är både djup och ström så här års. Första gången jag såg det var för några dagar sedan när jag och farsan följde spåren efter en ensam kronhjort. Spåren slutade i å kanten och fortsatte på andra sidan. Skumt, jag trodde inte att de tog sig över ån på den platsen just nu, särskilt inte med tanke på att det är bara 75 meter till en bro. Ett av spåren gick förbi bron och sedan ner i ån, antar att de har någon plan med det hela. Det var ju även 16 minusgrader härom natten, men det verkar inte ha hindrat kronen för att ta sig ett litet snabbdopp. Hur som helst så är ju kronhjortarna otroliga överlevare så jag antar att de vet vad de håller på med.