Operation och åteljakt

23 februari, 2021

Ännu en händelserik dag på gården har idag ägt rum, men dagens viktigaste händelse var nog min frus operation. Det var inget livshotande som krävde operation, men en viktigt operation för välmående. Det firade jag med att gå ut o skjuta två små grisar (vildsvin).

Karpaltunnelsyndrom 

Var orsaken till Carros operation. För två veckor sedan fick hon diagnosen att hon hade/har karpaltunnelsyndrom och att det var endast operation som skulle förbättra det. Idag opererades den ena hennes ena hand, det måste man säga är snabba ryck. Det kan vi helt klart tacka sjukvårdsförsäkringens för, den är inte dum att ha alls när det behövs. Operationen är ju bara en liten titthålsoperation och verkar ha gott som planerat. Nu har hon bandage och får inte använda handen mer än att vifta och peka med. Tycker lite synd om henne att hon nu inte kan jobba, särskilt nu när kalvningssäsongen drar igång. Den har hon längtat efter.

Jag hade inte köpt några blommor till Carro när hon kom hem från sjukan idag… Men i somras fick hon en väldigt fin blomma. Hoppas den duger och räcker ett tag..

Sjukskrivning

Ingen av oss här trivs alls med att vara borta från jobbet. Det tar hårt på oss och nu är det tyvärr Carros tur. Det är ju inte mycket att göra, måste man vara borta så måste man, inte konstigt alls egentligen. Särskilt när det inte bara handlar om ”lite smärta”, utan att hela operationen blir bortkastad om man förtar sig. Så nu får Carro rida ut den här psykiska påfrestningen i att vara hemma och krya på sig. Jag är inte alls avundsjuk. Jag har själv sluppit att vara sjukskriven, men kan tänkta mig att det inte alls är roligt. Så Carro: Håll ut, snart får du jobba igen. Du kan ju dessutom hålla koll på oss genom kamerorna.

Här kan du ha koll även på damerna.

Annorlunda

Det blir ju helt klart lite annorlunda när någon här är borta från jobb, det går inte att sticka under stolen. En person är ju trots allt 25 % av arbetsstyrkan, som tur är så är vi ju ändå fler än en och väldigt flexibla så allt löser sig alltid på något sätt. Det går ju dessutom att plocka in någon extra om det skulle behövas, vi har turen att ha gott om bra folk runtomkring oss. En annan grej är att det blir lite annorlunda för mig med. Det är ju så att i vårat hushåll så finns inte bara jag och min fru, utan två småbarn och två aktiva hundar också. Dessa måste ju helt klart också skötas och det går inget bra om man inte får använda ena handen. Jag får alltså sköta detta inte helt, men nästan själv nu ett tag. Då får jag snåla in på arbetstiden något. Nu är dessutom barnen hemma från förskolan en sväng och då blir det svårt för mig att jobba fullt.

Det viktigaste är att det gick bra idag och att Carro kommer må bättre.

Åtelgrisar

Vi har faktiskt en åtel här på gården med syfte att skjuta vildsvin på. Den brukar vi ha igång på vinterhalvåret, men i vinter har den stått stilla nästan hela vintern. Nu hade vi däremot satt fart på den och har nu de senaste nätterna haft besök av ett gäng årsgrisar. I natt tyckte jag att det var dags att göra ett försök. Så det gjorde jag och det gick bra. Grisarna har inte dykt upp förens efter midnatt, men var där redan när jag smög ut vid 22-tiden. Efter att ha iakttagit dem ett tag så att jag var säker på att det var lovliga grisar (bara årsgrisar lovliga nu, om det inte är skyddsjakt), så fick jag omkull en. Erfarenhetsmässigt så vet jag att dessa årsgrisar saknar just erfarenhet och lite oförsiktiga.. Jag satte mig därför och väntade ett tag.

Kom tillbaka

Mycket riktigt så kom de tillbaka endast 15 minuter efter att den första trillat, då fällde jag en till. Tyvärr så ramlade den inte knallfall som den första utan sprang iväg från skottplatsen. Så det var bara att gå ut och kolla. Det kändes bra vid skottet och det är ju alltid ett bra tecken. Jag ringde ändå och förvarnade eftersök, ifall den hade sprungit vidare. Vid skottplatsen hittade jag en bit lunga och det är ju ett bra tecken för att grisen inte ska ha vandrat vidare. Det blev sen mörkt blod i spåret och jag hann ändå börja fundera på om jag träffat för långt bak, och då stötte jag på grisen. Den var stendöd, det är alltid skönt. Jag satte mig en stund till, men efter att jag brakat runt i skogen verkar grisarna vandrat vidare och kom inte tillbaka.

Här är en bit av lunga på den lilla granen, det är även stänk på granen bakom den.
Avstryk med rejält med mörk blod på utgångssidan. Jag är inte expert på detta, men min erfarenhet säger att mycket blod behöver inte vara ett säkert tecken på att det gått bra.
Till slut låg den där.
Dagens grisar, en liten galt och en gylta. Bra matgrisar.

Skulle jag har mer tid i mitt liv skulle eftersök vara något jag skulle vilja hålla på med, jag får ta det i nästa liv helt enkelt…..

Det här med åteljakt verkar som all sorts jakt vara en laddad diskussion i jaktvärlden. Jag gillar åteljakten, det är en lugn jakt form för både människa och vildsvin. Jag är dessutom helt övertygat om att trynena på grisarna jag sköt inte kommer orsaka skada på fälten framåt..

Redo när det är dags
Årets första kalv o gröna fält