Ett år som bloggare

3 mars, 2021

Ja, så är det! Nu har jag bloggat här i ett år. Eller till och med ett år och en dag, men ända fram tills för 45 sekunder sen trodde jag att årsdagen var idag. Vilken tur i att jag kollade fakta innan, så att jag inte for med osanning. Grattis (i efterskott) till bloggen i alla fall!

Hade jag aldrig trott

För några år sedan hade jag aldrig kunnat tänka mig att jag skulle blogga såhär. Jag visste inte ens om att jag tyckte om att skriva då, det visade sig inte för mig fören jag började blogga, konstigt.. Nu skulle det vara svårt att föreställa sig att inte blogga. Det är intressant tycker jag, att ett år egentligen är så kort tid att det känns som att ett år sedan var nyss. Ändå har det här med att blogga blivit vardag under detta år och känns som att det alltid varit det. Nu känns det nog lika overkligt att inte blogga, som det kändes för några år sedan att jag skulle blogga. Intressant vad tiden för med sig…

Det här var en av de första bilderna jag la upp här. Motivet är jag själv…

Det här med att blogga…

Jag vet inte om jag skrivit det redan, men det här med att blogga har varit bra för mig på flera sätt. Jag tycker att det är ett bra sätt för gå igenom allt man gör, man får chansen att tänka minst en sväng till om det man gör. Det är nyttigt för utvecklingen tror jag. En annan grej som det här med bloggandet har fört med sig är att jag ser att det faktiskt händer saker. Jag har alltid lidit lite av att det känns som att man jobbar, men inget händer. Det har känts lite som att nu har man slitit en vecka utan att åstadkomma något. När jag nu skriver ner lite av det som har hänt, mer än i en arbetsrapport. Så ser jag det på ett annat sätt. Innan jag bloggade tänkte jag ofta: vi hinner ingenting…. Nu måste jag erkänna att jag ibland tänker hur hinner vi med allt? Så att blogga har absolut varit bra för mig!

Att se saker från ett annat håll är nog nyttigt för alla.

Vet inte hur jag hamnade här

Nej, det gör jag inte. Hur jag hamnade just här som plats har jag en liten aning om, men hur jag hamnade som bloggare ATL vet jag faktiskt inte. Jag vet inte varför jag blev tillfrågad av Lilian om jag var intresserad att börja blogga. Jag vill nog inte veta det heller, det är något jag brukar gilla att fundera på någon gång ibland.. Vad jag vet är att jag väldigt tacksam att jag fick frågan och möjligheten! Jag tycker att det här är väldigt roligt och jag hoppas att någon mer i världen tycker att det är roligt/intressant att jag bloggar.

Just på den här platsen har jag en aning om hur jag hamnade på, men det finns mycket annat jag inte har en aning om.

Här är mitt mest lästa inlägg hittills:  https://blogg.atl.nu/abbotnas-sateri/2020/07/16/traktordrama-i-natten/  vet inte om det är mitt bästa, men som sagt var det mest lästa i alla fall..

För övrigt så kan jag fortfarande inte vissla, jag har inte haft tillräckligt tråkigt det här året heller för att lära mig.

Vad gäller kväve på rapsen, så väljer vi att vänta ytterligare ett tag, men är helt klart på tå nu. Nu börjar den här säsongen när man sliter ut tummen på att uppdatera prognoser på väderapparna…..

 

I natt matar vi rapsen
Nu är det nära