I morse var det minusgrader igen och vi var återigen ute och skvätte gödning. Denna gången var det på vetet och det var redan nummer två i ordningen. Precis som på rapsen så var det svavel vi var ute efter att få ut. Att gå upp tidigt var nästan lite onödigt, för nattfrosten behövs inte längre för att ta sig fram (med vissa undantag).

Runda nr 2

Nu har vi alltså avslutat gödningsrunda nummer två på vetet med. Den är inte riktigt klar, vi har lite mark som får torka upp lite till innan vi kör, men så gott som klar är den i alla fall. Idag gick det att fortsätta även när nattfrosten hade försvunnit. Det har som sagt var inte torkat upp helt överallt, men nästan. Undantaget är där det var raps som förfrukt och det kultiverades istället för att plöjas i höstas, där var det lite surare och vi fick lämna lite. Vi får helt enkelt komma tillbaka dit till om några dagar när det har torkat upp. Tyvärr har vi även några fläckar som nu helt mystiskt blivit lite blöta efter att fibergrävartåget gått fram. Det är som sagt var väldigt mystiskt…….

Vad spred vi?

Det vi nu körde var samma som på rapsen: 100 kg NS 21-24/ha. Vete har ju inte i lika stort behov av samma svavel-kväve förhållande som rapsen, men för att möjliggöra att köra kommande givor med Kalksalpeter (som ju inte innehåller något svavel alls) så kör vi ut lite extra svavel till vetet med. Rekommendationerna för stråsäd är ju att köra 10 % svavel av den totala kvävegivan och det vill vi absolut inte hamna under. Denna giva gör att vi nu har spridit 74 kg N/ha (27 kg nitrat och 47 kg ammonium) och 28 kg S/ha. Följer man då rekommendationerna på 10% svavel av kvävet, så kan vi ju köra en giva på 280 kg N/ha och det känns just nu lite otroligt att vi skulle göra… Det kom ju som sagt var även med lite kväve denna giva, så att vi nu ligger på 74 kg N/ha. Det kan man kanske tycka är lite högt så här tidigt, men eftersom att en sån stor del av det tillförda kvävet är ammoniumkväve så tycker inte jag det. Ammoniumkvävet behöver ju lite tid och gå igenom nitrifikationsprocessen för att bli växttillgängligt.

Jag tycker att det är lite klurigt det här med svavel. Man vill ju absolut inte lägga för lite, men inte heller för mycket. Har läst att för hög svavelgiva kan sänka skörden och det vill man ju inte, det är ju inte därför vi gödslar.. Lagom är som vanligt bäst.

Nollrutor

Nollrutor är ju ett kanonbra och viktigt verktyg i växtodlingen som vi använder oss av. De hjälper oss att bestämma kvävegivor genom att visa vad marken levererar. Då ser vi ju hur mycket kväve vi behöver tillföra för att nå upp i förväntad skörd, samtidigt som vi lär känna våra fält. Hur bra som helst!! Vi använder oss inte bara av totala nollrutor utan även för vissa spridningar med. Då kan vi se skillnader och nytta för olika spridningar. I år har vi anlagt 13 totala nollrutor. 10 på vetet, 2 på rapsen och en i vall. Spännande att se vad de lär oss i år.

Sidospår: