Den första delen av första skörden på vallen hemma är på väg mot sitt slut. Det räcker ju inte vara med att se till så att allt gräs är pressat och plastat, balarna ska ju hem också. I den fasen befinner vi oss nu.

Allt ska hem

Ja, nu ska alla balarna plockas ihop och tas hem. Ute på fälten gör de ju absolut ingen nytta, utan ligger bara i vägen på alla sätt och vis. Idag på eftermiddagen var det dags att påbörja ihop- och hemkörningen av alla balarna som pressades för lite mer än en vecka sedan. Balarna var inte längre som upplåsta ballonger och därför var risken för att de skulle smälla som just ballonger när balklämman fick ta på dem borta. Det är alltid en skön känsla när väl det man skördat är hemma i lager, då känns det som att man kan andas ut på något sätt. Hela arbetsmomentet är slutfört och risken för skador på balarna är nästan borta.

Två som kör

När vi plockar balar brukar vi göra lite olika beroende på hur det ser ut för stunden. Denna gången så kör vi två, en som sköter lastning och lossning med lastmaskinen och en som kör balsläpet. I regel så måste ju allting som man är två på gå dubbelt så fort som när man är själv, för att det ska vara försvarbart. Det finns massa undantag från den regeln, till exempel sådant som måste ske så fort som möjligt. Balplockningen är det egentligen ingen jättepanik med, men det går minst dubbelt så fort denna gången när vi är två. Det är inte alltid det gör det, men denna gång är det så. Därför så kör vi på två tills vi är klara. Om inget oförutsett händer så blir det gott och väl klart imorgon, även om dagen är full med massa andra plikter också.

Kompaktlastaren fick bekänna färg.

Det jag kallar för lastmaskinen är våran för i år nya kompaktlastare. Nu är nog första gången den får jobba lite mer på riktigt, annars har det mest rört sig om gårdsarbete. Nu är det alltså upp till bevis, är den så bra som vi trott? Ja, skulle jag säga direkt. Jag är fortfarande nöjd med den. Den är lagom liten (ej tung) för att få vara med ut på fälten och jobba, samtidigt som den är stark som en lastmaskin ska vara utan att vara vinglig. Det verkar alltså som att den kommer klara detta första ”riktiga” test vi får se imorgon.

Tröttsamt

Sedan i fredags är vi utan internetuppkoppling via fibernätet. Här är anledningen:

Fibern är avgrävd, vilket inte är så konstigt när den ligger precis i ytan. En väg ska väl gå att kantskära utan att man fiskar upp massa ledningar? Det gjorde det inte här på en grannfastighet när de kantskar… Fibergrävningen i detta område är riktigt fuskigt gjort och har redan orsakat oss stora kostnader och det verkar även som att det kommer fortsätta strula framåt…

Ingen mottagning

När fibern försvann så försvann även en del av våran telefonmottagning. Vi har kass mottagning här på gården och har hjälp av Wi-Fi nät för att kunna prata på gården. Det är därför svårt att prata i telefonen på gården för tillfället och att göra grejor som kräver uppkoppling. Just nu så internetdelar jag från telefonen som ligger på ett speciellt sätt, i ett speciellt fönster för att det ska fungera. Aja, nu ska jag inte vara bitter, utan glad för det som är bra!